Brynäs IF:s första SM-guldlag
Ingen ska komma och påstå att vi saknar fotbollskultur i Gävle. Det var mer eller mindre här det en gång började när Robert Carrick såg till att Gefle IF spelade skjortan av AIK och Djurgården vid åren kring det förra sekelskiftet.
Även under de mer än 120 år som gått sedan dess har Gästrikland hängt med bra i konkurrensen. Faktum är att fotbollen i distriktet i början av 1920-talet fortfarande höll så hög klass att Gästriklands landskapslag 1924 fick representera Sverige under en turné till Finland, Lettland och Estland. De spelade fyra matcher och förlorade bara den första då många av grabbarna var sjösjuka efter en förfärlig båtresa över Bottenhavet.
Mer skulle komma.
Nästa år, 1925, gick Brynäs IF ända till SM-final i fotboll – och vann med 4–2 mot Derby från Linköping.
1925 var en ganska speciell säsong i svensk fotboll. Allsvenskan spelades för första gången, och alla de bästa klubbarna slets mellan viljan att bli svenska mästare och att vara med i det nya spännande seriespelet.
Det har alltid hetat att topplagen valde allsvenskan och att mästarvärdigheten denna säsong kunde tas med en nypa salt. Att bedöma det så här långt efteråt är inte lätt, men det stämmer att de lag som deltog i Svenska serien (allsvenskan) valde att avstå från att spela i SM–turneringen. Det gick helt enkelt inte att hinna med båda.
Om man i historiens ljus ser på vilka lag som valde seriespel så känns Svenska serien onekligen starkare än SM-turneringen, men att Brynäs hade ett lag av nationell toppklass tycks ändå uppenbart. Klubben kvalificerade sig till SM-spel genom att för andra året i rad vinna den svåra Uppsvenskan där många av de bästa lagen i Mellansverige spelade, och i cupturneringen var Brynäs klart bäst.
Resultatet i Svenska Fotbollveckan 1924 säger oss också att gästrikefotbollen var mycket stark i mitten av 20-talet med fyra lag av elitklass.
SM-finalen spelades på nybyggda, pampiga Strömvallen inför cirka 2 000 åskådare. I semifinalen hade Brynäs besegrat City från Eskilstuna med 2–0, och förväntningarna var höga.
Redan efter fyra minuter gjorde Axel Hedström 1–0 till hemmalaget, och strax efter paus tog matchen fart på allvar med tre mål på tre minuter. Derby kvitterade, Ivar Berglund gjorde 2–1 och Derby kvitterade igen.
2–2 var alltså ställningen när matchen närmade sig slutet. Då lyckades Olle Bergström springa sig fri och smeka in 3–2 till publikens förtjusning, och strax därefter kom också 4–2 genom liraren Elon Johansson.
Brynäs höll sedan lätt undan och kunde titulera sig svenska mästare. Att klubbarna i Svenska serien inte deltog dämpade väl möjligen guldglädjen en aning, men matchdomaren Ruben "Massa" Gelbord försäkrade i sitt middagstal att Brynäs IF var värdiga svenska mästare:
– Det råder inget tvivel om att göteborgarna spelar vackrare fotboll än Brynäs, men inget svenskt lag hade i dag stoppat för det effektiva spel och det tempo som Brynäs höll. Ni är värdiga svenska mästare, tro inget annat, sa han.
Och här är hela det historiska SM-guldlaget (se bild ovan):
Övre raden:
Erik "Sudden" Nyström,vänsterytter.
Axel Hedström, vänsterinner.
Bror Öhlin, reserv.
Ivan Berglund, centerhalv.
Olle Bergström, center.
Erik "Feten" Berglund, högerhalv.
Axel "Smasken" Östlund, vänsterhalv.
Harry"Murren" Eklund, högerytter.
Främre raden:
Elon "Målron" Johansson, högerinner.
Gusta ”Måns” Carlsson, målvakt.
Sigurd "Dixon" Andersson, högerback.
Med i laget men inte på bilden var också Edvin "Nabben" Östman.
Ulf Kriström
