En 100-årsdag att hedra

Thures val av medhjälpare var väl genomtänkt.

Kassören Lennart Jansson var inte bara skicklig på att hantera pengar, han var också en utåtriktad och glad herre som älskade att slänga käft med spelarna.

Breit Hellman spelade i laget när Thure handplockade honom till styrelsen. Breit, som var välklädd och världsvan, blev efter några år värvaransvarig i klubben och lärde sig snabbt att fiska information från de i laget som var ute och spelade landskamper på olika nivåer. Håkan Wickberg, till exempel, hade koll på många i samma åldersklass i andra klubbar. Likaså Lars-Åke Sivertsson.

Bosse Hessel blev lagledare men också styrelseledamot. En charmig herre som hade bra kontakt med alla i klubben.

Henry Jansson då?

Jo, han blev vice ordförande och den som (i hård konkurrens) stod Thure närmast. Han var den mest lågmälde i gänget, men då han talade lyssnade alla. Han var också mycket språkkunnig och blev klubbens företrädare i de flesta kontakterna med motståndarklubbarnas ledare i samband med Europacupen och Star Cup. Inte minst hade han bra kontakt med de tjeckiska och sovjetiska lagens ledare.

Brynäskännaren Håkan Westergren har också berättat att Henry hade mycket nära kontakt med ledarna i ett antal andra svenska elitklubbar och gärna hjälpte till när till exempel Bittan Johansson i Frölunda skulle planera en turné eller var ute efter att värva någon spelare ute i Europa.

Internationella kontakter var inte riktigt Bittans grej, men han visste att han hade en kompis i Henry Jansson. Bara att lyfta på luren och be om hjälp så fick han den.

Då Thure Wickberg hastigt gick bort 1974 i samband med en match i dåvarande Gavlerinken var det självklart att Henry skulle ta över. Det gjorde han, och det var inte många som märkte någon skillnad.

Henrys tid som ordförande varade i tio år.

Text: Ulf Kriström