Luleågrabben som sänkte Luleå

Brynäs hade en stärkande statistik just mot Luleå i slutspelssammanhang. Tre gånger under de senaste tio åren hade de mötts – och alla tre gångerna hade Brynäs vunnit. Med 2–1 i kvartsfinal 1989, med 3–2 i final 1993 och 3–2 i semifinal 1995. Luleå hade haft 1–0 1989, 2–0 1993 och 2–0 även 1995.

Nu, 1999, hade båda lagen vunnit sina hemmamatcher och det stod 2–2 i finalserien. Allt skulle avgöras i Gävle.

Historien talade för Brynäs efter de tre tidigare slutspelsvinsterna mot Luleå, men...

– Nu är det 1999, sa tränaren Roger Melin, ny för säsongen, redan under hemresan från Luleå. Skit i de där gamla matcherna, vi har ingen hjälp av dom nu. Glöm statistiken.

Och när Luleågrabbarna samlades på Kallax flygplats för avresan till Gävle sa Ulf Taavola:

– Nu är det 1999. Glöm det som varit, i år är det vi som är bäst. Vi ska ta dom!

Det blev en gastkramande match med en avslutning som hade skrivits av en dramatiker. En av de bästa.

Det kändes i alla fall så för sportreportrarna som efteråt skulle skildra upplösningen av semifinaldramat.

0–0 efter första perioden kändes lite orättvist. Brynäsarna var inte riktigt med i matchen och hade tur. Dessutom en bra målvakt i Honken. Johan Holmqvist alltså.

Efter halva andra perioden, mitt i matchen, gjorde Pär Djoos 1–0. Det var inte ologiskt, han spelade mest av alla på banan och han spelade bra.

Målet gjordes i power play, och passningen kom från Ove Molin och Janne Larsson.

Men Thomas Sjögren kvitterade när båda lagen hade en man utvisad, och det kändes inte orättvist. Matchen stod och vägde, som det brukar heta.

I tredje perioden handlade det mest om Luleå. De hade inte råd att gnetspela utan satsade allt på att göra mål och sedan dra sig tillbaka.

Men de gjorde inget mål, Honken var som sagt helt grym, och matchen gick till sudden death.

Efter 7.28 kom avgörandet. Och det var en Luleågrabb som stod för det. Andreas Custemo, nummer 29 i Brynäs, den 26-årige backen som var född och uppväxt i Luleå, som hade startat sin hockeykarriär i Luleå HF men inte ansågs hålla måttet där, var plötsligt på rätt plats vid rätt tillfälle och sprätte in det avgörande 2–1-målet.

Han gjorde sin första säsong i Brynäs, hade spelat alla matcher både i serien och i slutspelet. 59 hela matcher. Inte ett enda mål hade han gjort. Men i förlängningen av den 59:e slog han till och tog Brynäs till final.

– Det gäller att välja tillfällena, sa han lugnt när han för en gångs skull omsvärmades av press, radio och TV efteråt.

Ja, verkligen. Efter det där magiska målet försvann han in i anonymiteten igen. Spelade alla finalmatcher och gjorde ytterligare en säsong i Brynäs innan han mer eller mindre obemärkt försvann ur truppen. Han gjorde faktiskt ett mål till för Brynäs, men den gången fick han inga rubriker.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Gefle Dagblad.