På torsdag spelar SHL-laget mot Timrå för andra gången den här säsongen. Senast gick det rätt bra, Brynäs vann efter straffläggning.

Den här gången är det bortamatch, och då kan det bli komplicerat, i alla fall om man ser det ur ett historiskt perspektiv. Timråpubliken har varit rätt hetlevrad under årens lopp.

I november 1963 spelade Wifsta/Östrand, som Timrå IK då hette, hemma mot AIK. Publiken skämde under den matchen ut sig till den grad att Gefle Dagblad publicerade en artikel om hur Brynäs och Strömsbro hade behandlats i Timrå genom åren.

Redan i slutet av 1940-talet kom Brynäs på besök, men redan ett par timmar före matchen blev det problem. Det fanns en överenskommelse om att 18 personer i gästande lag skulle få biljett när de klev ur bussen så att de kunde komma in genom entrén, men Brynäs fick bara 15.

Lagledaren, materialaren och reservmålvakten fick betala.

När matchen väl kom igång hände det vid upprepade tillfällen att åskådare lutade sig in över sargen och höll fast Brynässpelare i tröjorna, och när den stackars junioren Lasse Söderhäll försökte runda en hemmaspelare genom att spela på biljardvis via sargen var det en åskådare som helt enkelt tog upp pucken från isen.

Det låter orimligt, men på 40-talet var bestämmelserna om sargens höjd fortfarande lite luddiga.

Då spelarna lämnade isen efter matchens slut blev Brynäsbacken Hebba Pettersson dessutom rejält misshandlad av de upprörda åskådarna.

Var det då inget positivt som kom ut av denna märkliga ishockeymatch?

Nja, det skulle i så fall vara att Wifsta/Östrands ledare fick dåligt samvete och betalade tillbaka pengarna för de tre biljetter som brynäsarna tvingats ta ur egen ficka för att komma in. Efter några dagar anlände nämligen en telegramremiss på totalt nio kronor.

Strömsbro fick också känna på Timråpublikens dåliga humör, eller om det möjligen var dåligt ölsinne. I en match säsongen 1960-61 ledde Wifsta/Östrand med 4–1 då fem minuter återstod, men Strömsbro hämtade in hela försprånget före slutsignalen. Då en 17-årig flicka som följt med som supporter hoppade och jublade över kvitteringen fick hon ett knytnävsslag så att hon måste bäras in i omklädningsrummet och få vård.

Säsongen 1971-72 hade Timrå fått fram ett ungt, hungrigt lag som också innehöll rutinerade ledargestalter som Lill-Strimma Svedberg, Bulla Berggren, Finn Lundström, Ove Larsson och Åke ”Tåget” Söderberg.

Den 20 januari 1972 var det dags.

Brynäs kom till stan, och om Timrå vann skulle de passera Gävlelaget i tabellen och kanske gå upp i serieledning. Det skulle kunna bli en historisk dag i klubbens historia.

Publikrekordet i Timrå ishall var 10 084 och hade satts vid grundseriematchen mot Brynäs i oktober. Nu var det slutspel, och redan då insläppen öppnades två timmar före match var det långa köer utanför. Bilköerna mellan Timrå och Sundsvall var oöverskådliga.

Fritidschefen i Timrå var på plats och höll ett vakande öga på hur hallen fylldes. Ja, överfylldes. 20 minuter innan matchen skulle börja gav han order om att stänga grindarna. Den gräns som brandskyddsmyndigheten hade satt upp var redan överskriden.

Panik uppstod. Vakterna innanför hotades till livet av upprörda men utestängda människor, många försökte klättra över det höga staketet för att planka in.

Mitt inne i den rasande folkmassan fanns en försenad måldomare som naturligtvis måste släppas in. Men hur?

En vaktmästare fattade det förhastade beslutet att öppna grinden lite på glänt för att låta honom passera. Då trängde folkmassan på så att grinden for upp på vid gavel och massor av människor strömmade in.

11 694 åskådare betalade entré. Nytt publikrekord bara det. Hur många som verkligen fanns i hallen var det förstås ingen som visste. Kanske flera hundra till.

När vakterna till slut lyckades stänga grinden var det fortfarande ett par tusen personer som var utestängda och så småningom fick finna sig i att åka hem.

De som på ett eller annat sätt tagit sig in fick i alla fall jubla. När Finn Lundström kvitterade till 1–1, när Bulla Berggren gjorde 2–1, när Stefan Pettersson gjorde 3–1 – och mest av allt när Lill-Strimma gjorde segermålet 4–3 med nio minuter kvar av matchen.

Jublet var öronbedövande.

Timrå hade vunnit mot oslagbara Brynäs. Vilken fantastisk kväll!

Journalisterna som efter matchen samlades kring Timråtränaren Eje Lindström för att höra hans synpunkter på denna smått historiska match kunde konstatera att det i bortalagets omklädningsrum smälldes i dörrar som aldrig förr i Timrå ishall. Det var uppenbart att Brynäs tog förlusten mycket hårt.

Det var ganska förklarligt. Första förlusten på hela säsongen. Brynäsarna var inte vana.

En klassisk Timråhistoria utspelade sig tio år efter att GD-artikeln publicerades, nämligen under SM-slutspelet 1973 då Brynäs var på besök.

Brynäs ledde med 5–1 då bara några minuter återstod. Då uppstod ett bråk mellan Börje Salming och spelarna och ledarna i Timrås avbytarbås. Det utmynnade i att Börje åkte fram till sargen och slog till Finn Lundström så han åkte på rumpan på bänken, mer paff än knockad.

Börje fick naturligtvis matchstraff och skickades till omklädningsrummet.

Problemet var att detta omklädningsrum vid tillfället var en barack utanför arenan utan egentligen något skydd för spelarna på deras väg ut och in.

Inne runt rinken kastade nu folk in snusdosor, flaskor och annat på isen, och längs vägen till baracken stod hotfullt morrande Timråanhängare och hytte med knytnävarna åt Brynäsbacken.

Han tog sig dock in i omklädningsrummet, och utanför dörren stod ett par ordningsvakter och såg till att ingen skulle kunna komma in.

Där stod också Brynäskassören Lennart Jansson och höll ett öga på situationen.

De allra argaste Timråfansen gav sig ändå inte utan fortsatte käfta med vakterna. Någon slog till och med sönder en ruta in till brynäsarnas omklädningsrum.

Då gick Jansson fram och frågade vad det handlade om.

– De vill komma in till Salming, svarade en av vakterna.

– Jaså? Ja, det är inga problem, sa han och vände sig till de aggressiva fansen:

– Gå in ni. En i taget. Vem vill vara först?

Då vände grabbarna på klacken och gick muttrande därifrån.

Det gjorde de antagligen rätt i.

Ulf Kriström

Bildtext:

Börje Salming blev förföljd ända till omklädningsrummet sedan han slagit ner Finn Lundström. Foto: Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.