20-åringen hade alla goda egenskaper
Publicerad:
Brynäs IF:s historia innehåller så många hjältedåd att arenans tak inte är tillräckligt stort för att rymma alla som egentligen hör hemma där.
Det är ett dilemma.
Å andra sidan behöver ingen någonsin ifrågasätta att de spelare som hamnar där verkligen har gjort rätt för sin plats.
I morgon är det Tommy Sjödins tur.
Våren 1985 hade det gått fem år sedan Brynäs senast vann ett SM-guld. Det var lite ovant för Gävleborna, och Stig Salming kände säkert av trycket utifrån. Det var hans fjärde säsong som huvudtränare som skulle börja till hösten, och tidningarnas otåliga krönikörer ville se resultat.
Under sommaren 1985 hände dock inte så mycket mer i truppen än att backen Mats Kilström ville flytta hem till Södertälje, och då behövdes en ny back utöver Jan-Ove Mettävainio som hade kommit från Kiruna AIF.
Som så många gånger förr värvade Brynäs då i Timrå. En 19-åring vid namn Tommy Sjödin hade imponerat på de flesta som såg Timrå spela i division 1, och det är klart att han gärna ville spela i klassiska Brynäs. Papperen skrevs under, och en flytt till Gävle förbereddes.
I det läget blev det klart att Brynäs och Södertälje inte kom överens beträffande Kilström. Han skulle bli ett ettårsfall och valde då att stanna kvar i Gävle i en säsong till. Och alltså spela för Brynäs.
Då lyfte Stig Salming på luren, ringde hem till Sjödin och förklarade vad som hade hänt.
– Du, jag tror att du får svårt att ta en plats i laget den här säsongen. Jag föreslår att vi river kontraktet och så blir du kvar i Timrå ett år till. Det är bättre för oss båda om du får speltid på den nivån.
Och så blev det. Tommy blev förstås besviken men insåg logiken i Stigges resonemang. Håller man på med hockey vill man spela på så hög nivå som möjligt.
Ett år senare hade Kilström flyttat hem, och Sjödda flyttade in. Med nummer 7 på ryggen tog han för sig så att han mycket snabbt blev en publikfavorit i Gävle. Tuff, snabb, smart och med ett kanonskott från blå linjen.
Raka vägen in i Vikingarna bar det också, vilket var en mycket god merit på 80-talet.
Sjödda? Jo, så kallades Tommy Sjödin redan från början. Han spelade undan för undan till sig en nyckelposition i laget och blev mer och mer publikens favorit för varje säsong som gick.
Sjödda hann med 244 matcher under sex säsonger. 1992 spelade han också för Tre Kronor både i VM och OS och fick som femte brynäsare Guldpucken i egenskap av Sveriges bäste ishockeyspelare den säsongen. I OS gjorde han fyra mål på åtta matcher.
Sjödda var helt enkelt i sitt livs form och fick efter säsongen ett NHL-kontrakt med Minnesota North Stars, som hade draftat honom redan 1985 då han fortfarande spelade i Timrå.
Efter två år i NHL och IHL hamnade Tommy i Schweiz, och där blev han kvar i fem framgångsrika säsonger innan han återvände till Brynäs.
Den sejouren återkommer vi till i morgon, dagen då Tommy Sjödins vepa blir den 14:e som går till väders i Monitor ERP Arena.
På bilden har Tommy hamnat i diskussion med Challe Berglund under en match mot Djurgården hösten 1991.
Foto: Bildbyrån.