Meste mästaren ska också hyllas

I dag fyller Tord 80 år och kommer att hyllas i samband med kvällens match mot Växjö. Han är förresten inte ensam på röda mattan, för Hans ”Virus” Lindberg har också fyllt 80 helt nyligen.

Virus var också bäst. Har faktiskt sju SM-guld trots att han lämnade Brynäs redan 1972.

Virus presenterades på denna plats redan i samband med hans födelsedag den 16 januari, så denna artikel handlar om Tord.

Han upptäcktes faktiskt av Gefle IF:s fotbollslagledare Thorgny Axelsson, som en vinterdag 1963 av yrkesskäl fastnade i Kiruna och fördrev tiden med att gå och se en hockeymatch i Matojärviladan.

Thorgny var ingen hockeyexpert, men det han såg gjorde honom exalterad. Kiruna AIF hade en ung ytterforward som verkade helt omöjlig att få stopp på, och vad kunde han heta då? Jo, matchprogrammet (det trycktes såna på den tiden) gav besked: Grabben hette Tord Lundström och hade ännu inte fyllt 18 år.

När Thorgny kom hem till Gävle ringde han upp Breit Hellman och berättade. Breit var på den tiden lagledare i Brynäs tillsammans med Bosse Hessel, men Thure Wickberg hade just bett honom att lämna över lagledarjobbet till Bosse och i stället ta ansvar för att värva spelare. Brynäs hade precis tagit över som Gävles bästa lag, och Thure ville bygga vidare. Helst bli bäst i Sverige.

Brynäs hade redan två bra kedjor men behövde en till. Kanske skulle den där grabben i Kiruna kunna bidra till det, så Breit kollade spelprogrammet för den norra division II-serien och bad Bosse Hessel fixa en tågbiljett. Bosse jobbade på den tiden på SJ Resebyrå på Norra Rådmansgatan, så han var rätt man att fråga.  

På plats i Kiruna kunde Breit bara konstatera att Thorgnys analys var helt korrekt. Tord Lundström var ett fynd.

Han satte sig ner med grabben, och med föräldrarna förstås, och berättade en del om hur Brynäs IF fungerade och vad klubben hade för ambitioner.

Tord berättade att även toppklubben Skellefteå AIK hade hört av sig men var nog lite imponerad av att Breit hade åkt ända från Gävle för hans skull.

Breit berättade också att han och hans fru varje påsk tillsammans med några goda vänner brukade ta sig upp till Riksgränsen och åka skidor. Skulle Tord kanske kunna komma dit och diskutera vidare?

Jodå, han gillade också alpin skidåkning, så det kom de överens om.

När de sågs igen hade Breit tillsammans med sina styrelsekamrater Lennart Jansson, Henry Jansson och naturligtvis Thure Wickberg sytt ihop ett litet framtidspaket som förhoppningsvis skulle vara svårt att motstå.

Mycket riktigt gillade Tord det han fick höra och tackade ja. Kontraktet tyckte han att han kunde skriva på när han kom till Gävle, vilket orsakade viss nervositet i styrelsen, men han höll sitt löfte.

På den tiden brukade Tre Kronor mest varje höst spela en träningsmatch mot något som kallades Pressens lag, ett lag som ett gäng sportjournalister satte ihop bland spelare som blev över när Tre Kronors lag tagits ut.

Denna höst, 1963, var sportskrivarna pålästa. De hade koll på att Thure Wickbergs son Håkan var en blivande storcenter och även att nyförvärvet från Kiruna hade stor potential. Så de placerades i samma kedja i presslaget.

Att Håkan skulle platsa var inte oväntat, men Tord hade inte så många sett eller hört talas om. Han kallades Norrskensflamman, och det visade sig att han och Håkan passade absolut perfekt tillsammans.

Bosse Hessel och nye tränaren Hebba Pettersson tyckte att de lika gärna kunde få fortsätta så. Och så blev det ända tills en knäskada ändade Håkans karriär 1974. Håkan i mitten, Tord till vänster – och så någon annan till höger. Först Kjell Larsson, sedan Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson och Inge Hammarström.

Även i Tre Kronor var Håkan och Tord oskiljaktiga så länge som Håkan kunde spela.

För Tords del blev det också en säsong i London Lions, som var en del av Detroit Red Wings organisation, och även flera säsonger som tränare på hög nivå. Fast i det avseendet var Virus strået vassare eftersom han till och med var förbundskapten under två säsonger.

Text: Ulf Kriström