Hatten av för 50-åringarna!

På den tiden då Runar Söderström blev svensk mästare med Gävle GIK 1957 var det närmast tabu att hjälpa en annan klubb i stan på traven med någonting.

Att hjälpa till med en värvning, det var fullständigt uteslutet. Fullständigt.

Men tiderna förändras.

När Runar var för gammal för att själv spela blev han domare, och när han var för gammal för att döma...ja, då var det OK att till exempel tipsa Brynäs om ett nyförvärv uppe i norr där Anders Engström i Harads en gång i tiden hade koll på talangerna.

Runar jobbade på NT-Glas där sång-och-dansmannen Bomben Carlbaum var VD. De hade spelat ihop i GGIK på 50-talet, och det är klart att det pratades mycket hockey både dem emellan och med deras affärskontakter.

I Boden fanns till exempel en herre vid namn Bengt-Åke Wallin som berättade att han själv hade en grabb som var på väg att bli riktigt bra. Niclas hette han, och han var en riktig bamsing på uppåt 100 kilo.

– Han skulle vara något för er i Gävle, sa Wallin senior. Jag tror han skulle ta en plats i Brynäs till och med. Och han vill flytta för att få spela på en högre nivå.

Runar tog kanske inte snacket så allvarligt först, men han pratade mer fler kontakter i Norrbotten och kom till slutsatsen att det nog faktiskt låg något i det där. Det var inte bara skryt om sonen.

Så efter ett tag tog Runar kontakt med en annan gammal GGIK-kompis, Kjell Damberg, som hade kommit in i Brynäs organisation och hade mycket att säga till om när det gällde spelaraffärer.

Tur var väl det, för just då var man inte så beslutsmässiga i Brynäs. Tommy Sandlin hade just fått sparken, det hattades hit och dit med olika tränarkonstellationer och Håkan Berg som var ordförande kunde mycket om balansräkningar och budgetar men kanske inte lika mycket om ishockey.

Så Kjell tog saken i egna händer. Prickade in när Boden skulle spela i Piteå som låg betydligt närmare och åkte upp. Han återvände full av entusiasm. Klart att grabben skulle spela i Brynäs.

Det blev några möten och några samtal, och sedan skickade Kjell upp en flygbiljett. Niclas skulle få visa upp sig på plats i Gävle.

Han kom, han sågs och han fick ett kontrakt nästan på stubben. Att en sån bjässe kunde röra sig så snabbt var imponerande. Att han hade sånt spelsinne likaså. Skotten var väl sådär, men han skulle nog lära sig.

Hade det varit i dag skulle agenterna ha stått i kö för att få bjuda ut honom till all världens klubbar, men på den tiden var scoutingverksamheten fortfarande på amatörnivå. Så Brynäs skyndade sig att skriva kontrakt, och alla var nöjda.

Niclas också trots att Brynäs då inte hade vunnit ett SM-guld på tre år och var en aning på dekis och just hade fått kvala sig kvar i Elitserien.

Brynäs var ju ändå Brynäs. Det fanns någon sorts sagoskimmer kring det namnet för en 21-åring som ville spela ishockey på toppnivå. Och de hade ju slagit Luleå i SM-finalen tre år tidigare.

Ungefär samtidigt gjorde Brynäs ett spelarfynd till, men i andra änden av landet. Centern Johan Lindström i Tingsryd hade väl inte gjort någon poängsuccé där nere, men Brynäsledarna visste mycket väl vad han kunde. Johan hade spelat sig igenom flera årgångar i Valbo AIF, som klubben där hette på den tiden, och tillhört Team Gävle i tre säsonger innan han prövade lyckan i Småland.

Team Gävle var ett farmarlag till Brynäs men på så hög nivå som division 1, nivån närmast Elitserien.

Nu flyttade han hem igen för att försöka hjälpa till att få ordning på Brynäs. Han var ingen poängmaskin där heller men en härlig lagspelare, både smart och otroligt lojal. Fem säsonger med fyra slutspel och ett SM-guld (1999) blev det i Brynäs innan han flyttade till Tyskland och spelade för Iselohn Roosters i en säsong. 2002/03 började han i Djurgården, men efter tio matcher fick han ett anbud från Dynamo Moskva och avslutade säsongen där.

Till sist blev det en säsong i Mora innan hockeykarriären tog slut. Nu är han tillbaka i Brynäs som styrelseledamot.

Niclas Wallin lämnade Brynäs ett år tidigare än Johan. Efter säsongen 1999/2000, då han var mycket produktiv och fick spela sju A-landskamper hamnade han i Carolina Hurricanes och stannade där i åtta och en halv säsong – bortsett från lockoutsäsongen 04/05 då han spelade i Luleå.

07/08, då Hurricanes missade slutspelet, spelade Niclas också i VM och gjorde mycket bra ifrån sig.

Den aktiva karriären avslutades med en säsong hemma i Luleå 2011/12 då Brynäs vann sitt senaste SM-guld.

Text: Ulf Kriström