En premiärmatch som vände på allt
Publicerad:

Är seriepremiärer något som Brynäs är riktigt bra på?
Nja, det vore att ta i. Med tanke på klubbens dominans under många säsonger borde det ha blivit mer än 33 segrar på 65 premiärmatcher sedan 3–6-förlusten mot GAIS den 13 november 1960.
33 segrar, nio oavgjorda och 23 förluster är det som gäller så här långt.
1994/95 vann Frölunda med 5–0 i Gävle, men det var sedan Brynäs fråntagits poängen av förbundet efter att ha använt en oregistrerad spelare. Egentligen blev det Brynässeger med 3–1, och det är det vi på vårt chauvinistiska sätt gått efter.
Dagens motståndare Växjö har inte varit med så länge (det var Öster som spelade hockey i stan förr i tiden), men det har ändå blivit två premiärmatcher lagen emellan. 2–1 till Brynäs 2012, 4–3 till Växjö 2016. Två hemmasegrar.
Den här sortens statistik ska man ta med en klackspark. Det betyder inte ett smack i dag vad som hände för 60, 30 eller ens ett år sedan, men det kan ändå vara kul att titta tillbaka. Och det finns faktiskt en premiärmatch som är värd att påminna om, och den spelades i Uppsala den 4 november 1962.
Faktum är att just denna match kan ses som startpunkten för hela Brynäseran med 13 SM-guld, den eleganta arenan på Sätraåsen, Hela Sveriges lag och allt sånt. Och i huvudrollerna sågs Brynäspappan Thure Wickberg och den då 17-årige Hans ”Virus” Lindberg (bilden).
Det här är ett avsnitt ur min bok Brynäs IF 100 år, som förstås kom ut år 2012:
”Tigern Johansson var inte det enda nyförvärvet i Brynäs den säsongen. I båset fanns också Bosse Hessel, som liksom Breit Hellman hade varit med och spelat på 50-talet utan att skapa några större rubriker.
Nu höll han på att skolas in som lagledare eftersom Thure Wickberg bestämt att Breit Hellman skulle få en ny roll som värvningsansvarig. Han hade skött Tigernaffären föredömligt, tyckte Thure, och hade i sitt jobb på oljebolaget Caltex möjlighet att kombinera sina affärsresor med att titta på och kontakta intressanta spelare. Dessutom hade han ett brett kontaktnät.
Bosse Hessel hade ett tjänstemannajobb på SJ Resebyrå. Det var värdefullt för en idrottsklubb som reste över hela landet, men det var inte anledningen till att han blev lagledare utan snarare att han har ett stort Brynäshjärta och kände laget utan och innan. Dessutom förstås en djup kunskap om sporten.
På isen var dock Tigern Johansson det enda nyförvärvet, men ändå var skillnaden jämfört med föregående säsong påtaglig. Han gick in som center mellan Sivertsson och Sjöberg, och det innebar att Håkan Wickberg, center liksom Tigern, fick Kjell Larsson och Hasse Eriksson som kedjekamrater.
Två starka kedjor hade Brynäs inte haft förut. Och i rockärmen hade lagledare Hellman 17-åringen Hans Lindberg. Virus kallad för att han alltid spelat hockey med äldre killar och oftast var minst på isen under barnaåren.
Nu stod han på tröskeln till A-laget, och hade det funnits material till tre hela kedjor skulle han absolut ha haft en ordinarie plats. Det fanns många som försökte prata in honom i laget.
– Men du får börja på bänken och vänta på din chans, sa Bosse Hessel. Den kommer, var så säker. Du behöver bara ha lite tålamod.
Så mycket tålamod behövdes nu inte. Redan i säsongens första seriematch, borta mot nykomlingen Almtuna den 4 november 1962, hamnade Brynäs i problem. Trots att Uppsala Stad hade kostat på sig en modern ismaskin för 80.000 kronor som publiken storögt följde med blicken före matchen blev isen skrovlig och svåråkt, och de skridskosnabba brynäsarna kom ur rytmen direkt.
Almtuna ledde faktiskt med 4–0 efter halva matchen, och att Håkan Wickberg reducerade före andra periodens slut hjälpte inte mycket.
Men i pausen hände det saker.
När Thure Wickberg såg att ismaskinen stod oanvänd och det i stället kom in folk med vanliga snökaror hojtade han så det hördes över hela planen:
– För tusan, karlar, varför kör ni inte in med maskinen?
– Nej, chefen har bestämt att det inte behövs under matchen. Det kostar pengar och skulle vara orättvist.
Då stegade Thure in till domaren, som hette Wilkert, och sa:
– Vaktmästarna här säger att de inte tänker spola i pausen fast de har en ny maskin. Kommer du att tillåta det?
Thure var nu inte bara pappa till Håkan utan till hela laget och hela Brynäs och nästan hela ishockey-Sverige redan då. Han var med i UK, uttagningskommittén som bestämde vilka som skulle spela i landslaget, och följaktligen stor pamp inom hockeyn.
När Thure spände ögonen i en domare och ställde krav – ja, då var det inte lätt att hävda en annan uppfattning.
Så Wilkert beordrade vaktmästarna på Studenternas att spola isen inför den sista perioden. Och samtidigt satte sig Bosse Hessel bredvid unge Virus i omklädningsrummet och sa:
– Nu får vi nyspolad is. Gå ut och åk som bara fan. Du ska få chansen!
Brynäs tog över fullständigt på den nyspolade isen – och Virus blev rubrikernas man, för han gjorde en avgörande insats med sin blixtrande skridskoåkning och sin minst lika blixtrande klubbteknik.
Hasse Eriksson gjorde 2–4 och Kjell Larsson 3–4. Sedan klev Virus fram som matchhjälte och snitsade in både kvitteringsmålet och ledningsmålet till 5–4. Kjell Larsson ökade sedan på till 6–4 och satte punkt för matchen med ett mål till sedan Almtuna reducerat till 5–6.
Men trots att Kjell därmed blev tremålsskytt var det Virus som hyllades efteråt. Ett sånt genombrott!
För Brynäsledningen var det som om ett nyförvärv kommit in och gjort stor succé. Och de kände nog på sig att hockey-Sverige skulle få se mycket mer av Virus Lindberg i framtiden.”
Och här är listan över Brynäs IF:s premiärmatcher sedan 1960:
1960/61 GAIS borta 3–6
1961/62 Södertälje hemma 4–4
1962/63 Almtuna borta 7–5
1963/64 Västerås hemma 14–5
1964/65 Viking borta 7–1
1965/66 Västerås borta 5–1
1966/67 Södertälje hemma 5–5
1967/68 Rögle hemma 5–5
1968/69 Västerås borta 6–3
1969/70 Djurgården borta 6–4
1970/71 Södertälje hemma 5–6
1971/72 Nacka borta 5–0
1972/73 Södertälje hemma 7–0
1973/74 Timrå borta 3–6
1974/75 MoDo borta 7–1
1975/76 Leksand borta 1–3
1976/77 AIK hemma 4–5
1977/78 Södertälje borta 1–1
1978/79 Örebro hemma 7–1
1979/80 AIK borta 3–2
1980/81 Skellefteå borta 2–4
1981/82 Leksand hemma 4–4
1982/83 Björklöven hemma 6–3
1983/84 Djurgården hemma 3–4
1984/85 AIK hemma 2–4
1985/86 AIK borta 4–1
1986/87 Djurgården borta 4–3
1987/88 Väsby hemma 1–1
1988/89 Skellefteå hemma 5–3
1989/90 Djurgården hemma 1–2
1990/91 Färjestad borta 2–9
1991/92 Djurgården hemma 3–4
1992/93 Djurgården hemma 5–1
1993/94 Björklöven borta 7–0
1994/95 Färjestad hemma 3–1 (men Färjestad tilldömdes seger med 5–0)
1995/96 AIK borta 2–3
1996/97 Frölunda hemma 3–1
1997/98 Leksand borta 3–4
1998/99 Västerås hemma 2–4
1999/2000 Linköping borta 3–0
2000/01 Frölunda borta 4–2
2001/02 Färjestad hemma 2–1
2002/03 Leksand borta 3–2
2003/04 HV71 borta 0–2
2004/05 MODO Hockey hemma 3–3
2005/06 Leksand hemma 4–1
2006/07 Skellefteå borta 3–3
2007/08 Luleå borta 5–2
2008/09 Färjestad hemma 3–2
2009/10 Timrå borta 1–1
2010/11 MODO Hockey hemma 0–2
2011/12 Linköping borta 2–3
2012/13 Växjö hemma 2–1
2013/14 Leksand borta 3–1
2014/15 Frölunda borta 0–4
2015/16 Malmö hemma 6–3
2016/17 Frölunda hemma 7–2
2017/18 Växjö borta 3–4
2018/19 Luleå borta 1–3
2019/20 Frölunda borta 5–2
2020/21 Oskarshamn hemma 2–5
2021/22 Frölunda borta 4–2
2022/23 Rögle borta 4–5
2023/24 AIK hemma 5–2 Allsvenskan
2024/25 Linköping borta 2–3
Text: Ulf Kriström.
Foto. Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.