Adventskalender lucka 22 - Stjärna då hon var tolv år

– Tjejlagen är så mesiga, tyckte Nanna och den ett år äldre kompisen Sara Stjernström.

Nanna och Sara fostrades i Curre Larssons stora gäng på Nynäsgården, och där var det gott om killar att spela med.

I innebandy gick det så pass bra att Nanna ett par år senare togs ut till turneringar på ganska hög nivå, men ishockeyn släppte hon inte. Och eftersom GGIK inte hade något damlag började hon vid tolv års ålder att spela med Brynäs i division 1.

”Vilken gudabenådad spelare”, skrev Gefle Dagblad efter en cupturnering i Orsa.

Så småningom fasades innebandyn och allt det andra ut mer och mer, det var ishockey som gällde. Och det var ett bra val, för redan som 17-åring kom Nanna med i landslaget, och i seriespelet dominerade hon för det mesta matcherna.

Faktum är att hon under sina tio säsonger i Brynäs gjorde 140 mål på 123 matcher. 1,14 mål i snitt per match, alltså.

Det var självklart att andra klubbar ville ha en sån extrem målskytt som dessutom var självskriven i landslaget, och 2005 gick Nanna till AIK. Kanske hoppades hon att det skulle vara lättare att vinna SM-guld där – och kanske hoppades AIK att det skulle vara lättare att vinna SM med Nanna i laget.

2007 slog båda förhoppningarna in. AIK tog guldet och följaktligen även Nanna.

Säsongen därpå valde hon att gå till Huddingeklubben Segeltorp, och där blev det SM-guld direkt. Efter en final mot hennes gamla AIK (seger 5–2).

Efter det slutade Nanna med ishockeyn, bara 25 år gammal men kanske mätt på framgångar. Hon hade ändå skrapat ihop två SM-guld, två VM-brons, ett OS-silver och ett OS-brons.

Suget återvände visserligen 2009 och Nanna gjorde come back med Sandvikens IK i division 1, men efter det har hon nöjt sig med diverse coachroller i Brynäs och i Gästriklands TV-pucklag.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Bildbyrån