Det gick bra under några säsonger och laget höll toppnivå i division I, men mot slutet av 80-talet tappade den nya konstruktionen kvalitet och 1991 drog sig Strömsbro ur och startade om på egen hand i division IV.

I det läget bestämde sig GGIK för att göra samma sak, och därmed fanns det plötsligt en division I-klubb i Gävle som saknade både spelare och ledare. Ett tomt skal med en attraktiv position i seriesystemet.

Division I var nivån under Elitserien på den tiden. Det fanns fyra grupper, och de två bästa lagen i varje grupp avslutade säsongen i Allsvenskan tillsammans med de två sämsta lagen i Elitserien.

Tommy Sandlin var tillbaka som Brynästränare då och tilltalades av tanken på att ha ett högklassigt farmarlag bara ett omklädningsrum bort i Gavlerinken. Han tyckte att Brynäs skulle ta över den vakanta platsen, värva de mest lovande spelarna i S/G Hockey och komplettera med egna juniorer.

Björn Osbjer höll med. Han var ordförande i huvudstyrelsen och skulle väl egentligen inte lägga sig i hur ishockeysektionen organiserades, men han kunde inte låta bli.

Alla uppskattade dock inte idén. Ishockeysektionen med Lennart Hovelius som ordförande var kluven. Hovan, som han kallas, tyckte liksom ledamöterna Willy Lindström och Janne Reander att projektet var riskfyllt, att det skulle kunna kosta mycket pengar att driva två lag på elitnivå.

De protesterade högljutt och hade till och med ett motförslag: Att ge en halv miljon kronor om året till S/G 83 för att de skulle driva sin verksamhet vidare. Eller att ge pengarna till Skutskär, som också hade ett bra lag.

Men Osbjer fick majoriteten med sig och beslutet klubbades.

Det nya laget fick namnet Team Gävle. Juniorlaget lades ner och de bästa spelarna där blandades med de som var kvar från S/G 83.

Team Gävle spelade också i likadana dräkter som Brynäs IF gjorde men med en annan logotype på bröstet.

Det sved förstås att ge upp juniorlaget som Brynäs hade all anledning att känna stolthet över. Men juniorhockeyn fortsatte ändå under Team Gävles paraply. Och Björn Osbjer tyckte att det var smartare att lägga de pengar – knappt två miljoner kronor – som ett juniorlag på elitnivå kostade på ett farmarlag och ett mindre ambitiöst juniorlag. Sandlin instämde. Inte minst sedan ett tiotal spelare slussats upp till elitlaget under de tre första säsongerna.

Men kalkylen höll inte riktigt måttet. Eftersom Team Gävle ställde upp med såväl ett senior- som ett juniorlag blev kostnaderna betydligt högre än om man fortsatt som förut.

Osbjer och Sandlin var ändå nöjda med att de skapat Sveriges första farmarlag. Dessutom hörde båda lagen hemma i Gävle och i Gavlerinken, så Tommy hade utan tvivel god överblick över sitt stall. 

Göran "Flygis" Sjöberg hade under sommaren kommit tillbaka till Gävle efter att ha spelat i Västerås i sex säsonger. Han hade fyllt 31 när han återvände, och det var egentligen aldrig tal om att han skulle spela för Brynäs då. Däremot blev han en god förstärkning för Team Gävle.

Fast det litade man inte riktigt på i Västerås. När övergångshandlingarna mellan VIK och Team Gävle/Brynäs skrevs under krävde de en klausul om att de skulle få 800 000 kronor om Flygis började spela för Brynäs.

Detta var ju inte alls aktuellt, så det var inget problem för Brynäs att acceptera den klausulen. Men en bit in på säsongen fick laget skadeproblem, och Sandlin tyckte att det skulle vara en bra lösning att plocka upp Flygis från Team Gävle.

Det tyckte inte Hovelius. Flygis Sjöberg blev kvar i Team Gävle, och det var till gagn för klubbkassan men inte för sämjan i ledningsgruppen.

Det var inget dåligt lag som Team Gävle ställde upp med. Vid sidan av veteranen Flygis fanns unga löften som målvakten Mattias Pettersson, Andreas Dackell, Stefan Klockare och Micke Lind. Det var inte långt ifrån att laget skulle ha fått spela i Allsvenskan men det fattades en poäng. Laget höll hög klass men publiksiffrorna var oftast usla. 

Hovan hade rätt, Team Gävle kostade mycket pengar.

Det var samma sak både 1992-93 och 1993-94. Laget var starkt och hängde bra med i tabellen, men mot slutet av säsongen tog Brynäs över flera av de bästa spelarna och det blev inget avancemang till Allsvenskan då heller.

1994 bestämde Brynäs IF:s styrelse att lägga ner farmarlaget och överlåta platsen i division I till Sandvikens IK. Några spelare protesterade, men det hjälpte inte. Brynäs hade inte råd att fortsätta.

En ishall fanns redan där, men för att få alla bitar på plats bad Brynäsledarna fritidskontoret i Sandviken att också bygga en ny utomhusrink så att de inte skulle tränga ut de befintliga lagen i staden.

Det var att begära lite för mycket. Politikerna i Sandviken gjorde tummen ner och projektet dog ut innan det ens hade kommit igång.

Team Gävle fortsatte trots det i två år till i Brynäsregi, men 1995-96 blev den sista säsongen.

Bilden (som Arkiv Gävleborg förvarar för Gästriklands Idrottshistoriska Förenings räkning) togs under en försäsongsmatch mellan Brynäs och Team Gävle. Ove Molin försöker passera Erik Svensson, och på Anders Hillströms bröstkorg i bakgrunden kan man se att det inte är Brynäsmärket på Team Gävles dräkt.