Vittnesmål om sexuella övergrepp, tystnadskultur samt machokultur har skakat om hockeyvärlden på den senaste tiden. Det har funnits exempel på grova övergrepp och övertramp såväl internationellt som inom SHL. Övergrepp och beteenden som är fullständigt oacceptabla.
– Det har varit rörande att ta del av de starka vittnesmål vi har lyssnat till om de övergrepp som skett inom en miljö som ska präglas av laganda, glädje och en kärlek till sporten, säger Jenny Silfverstrand, VD SHL.
– Med de vittnesmålen om tidigare inkilningar inom hockeyn och SHL på 90-talet och tidigare kan vi konstatera att hockeyn bär skuld för att vi inte uppmärksammade och tog bättre hand om våra spelare och ledare och vi ber om djupaste ursäkt till de som drabbats, fortsätter Silfverstrand.
Inkilningarna som vi nu hör om är en del av ett kulturarv SHL och dess klubbar arbetat hårt med de senaste åren.
– Att detta skett tidigare inom våra klubbar är fruktansvärt. Liknande beteenden skulle dock inte accepteras idag utifrån de värderingar vi och våra klubbar står. Hockeyn har kommit en lång väg från den kultur och beteenden som präglade sporten under denna tid och det är en fortsatt prioriterad fråga, säger Silfverstrand och fortsätter;
– Vi och våra verksamheter är en spegling av samhället men vi vet även att vissa normer och beteenden till viss del förstärks inom våra verksamheter och att vi tillsammans med klubbarna därför har stora möjligheter till att förändra och ta ansvar.
Sedan några år tillbaka arbetar SHL brett med frågor rörande normer och kulturer.
– När det gäller machokulturen inom hockeyn har det gjorts stora förändringar genom åren. Med det sagt har vi fortfarande områden att arbeta med och det gör vi. Just nu utbildas samtliga klubbar och domargruppen och personal i HBTQI-frågor där vi ser över just normer och kulturer inom hockeyn och hur vi alla kan bidra till en mer inkluderande och öppen miljö. I somras påbörjade vi även ett arbete mot våld i nära relationer där vi tagit fram en policy för SHL gällande våld i närstående relationer, sexuellt våld och sexuella övergrepp mot barn. Ett viktigt dokument men det viktigaste är handling och vad vi gör i vardagen för att förebygga och ta hand om människor i våra verksamheter varje dag.
– Avslutningsvis vill jag tacka de individer som bryter stigmat och berättar om övergreppen de varit med om. Det är tufft och berörande att ta del av men genom att uppmärksamma vad vi har varit med om kan vi tydligare ta ställning för vart vi vill nå, och dit är vi tillsammans på god väg, avslutar Silfverstrand.
