Luleå leder just nu SHL med en poängs marginal. De har vunnit 15 matcher av 24 och har därmed en vinstprocent på 62,5.
Det får man väl anse vara ganska bra gjort.
Från hösten 1963 till våren 1978 vann Brynäs 355 matcher av 462. 76,8 procent under 15 raka säsonger.
76,8 procent. Tre matcher av fyra och lite till.
Räknar man matcher utan förlust är siffran 84,4. På den tiden kunde matcher nämligen sluta oavgjorda.
Brynäs förlorade alltså 15,6 procent av matcherna under en 15-årsperiod. Det säger en hel del om varför Brynäs IF har ett varumärke som saknar motstycke i svensk ishockey. Ja, i svensk lagidrott över huvud taget enligt personer som har mätverktyg.
Nå, hur kunde det då bli så?
Jo, att Brynäs lyckades med värvningarna var en avgörande anledning. I början av 1960-talet förstärktes truppen med blivande stjärnor som Lennart ”Tigern” Johansson, Tord Lundström, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, Heimo Klockare, Lars-Göran Nilsson, Lars-Åke Sivertsson och Jan-Erik Lyck.
Men det fanns också en lokal stomme att bygga på. Hasse Dahllöf i målet, Håkan Wickberg, Hasse Sjöberg (från Dalarna ursprungligen men lokal ändå), Hans ”Virus” Lindberg.
Nå, backarna då?
Ja, de har inte fått lika mycket uppmärksamhet som alla stjärnforwards, men de bar ett tungt lass under de första åren. Lasse Bylund från Hemsta, egna produkten Tommy Öström och kusinerna Mats och Lasse Hedenström från Åbyggeby höll ihop försvaret under ett par år, men efter säsongen 1962-63 försvann både Öström och Matte Hedenström.
Men det fanns en plan B. Brynäsledningen hade hittat en lovande grabb i Sandviken. Visserligen var Kjell ”Kulan” Johnsson bandyspelare, men på den tiden hann man med både det ena och de andra, och Brynäs hade varit på plats och sett honom spela hockey i någon juniormatch. Han gillade ishockey och skrev på direkt när han fick frågan.
Dessutom hade de värvat en back vid namn Bertil Lindström från Falun, så det fanns två backpar när säsongen började.
Nu visade det sig att Lindström var mer inriktad på att studera än att spela ishockey, och egentligen höll han inte riktigt måttet heller. Så när slutspelet började försvann han, och i stället blev Lill-Strimma back bredvid Kulan.
Det var ett klassiskt succédrag, men den historien har vi berättat tidigare. Det som ska framhållas nu är att Lasse Bylund och Lasse Hedenström var ett mycket framgångsrikt backpar. Perfekt komponerat med den pucksäkre och skottstarke lagkaptenen Bylund till höger och tacklingssäkre Hedenström till vänster.
Brynäs har haft en och annan stark tacklare under årens lopp, och det är svårt att jämföra olika årgångar, men frågan är om någon haft samma timing och kraft som Lasse.
Dessa båda har inte alls fått samma uppmärksamhet som forwards under de där åren, men de hade mycket stor del i att Brynäs bara vann och vann under 1960-talet. Hedenström höll på fram till 1969-70, Bylund till 1971-72. 206 poäng fick de dessutom ihop tillsammans, så det var inte bara i egen zon som de bidrog.
På bilden är Lasse Hedenström närmast och Lasse Bylund i bakgrunden.
