Då Brynäs vann sitt första SM-guld 1964 var det ingen som talade om Gävle-Dala-derby. I Gävle hade vi våra egna derbyn eftersom både Strömsbro och Gävle Godtemplares IK också spelade i högsta serien.
På den tiden omfattade division I två grupper och av Gävlelagen var det bara Brynäs som spelade i den södra. Strömsbro och GGIK möttes i två derbyn i grundserien, och dessutom mötte båda dessa lag Leksand i två matcher utan att någon nämnde D-ordet.
Brynäs spelade inga derbyn i grundserien – om man nu inte ska kalla matcherna mot Djurgården det. Det var i alla fall matcherna mot just Djurgården som brynäsarna helst ville vinna.
Det hade en naturlig förklaring. Djurgården med stjärnor som Sven Tumba, Lill-Stöveln Öberg (från GGIK), Rolle Stoltz och Lasse Björn hade vunnit SM-guld sex år i följd sedan GGIK 1957 brutit Stockholmsdominansen. Nu hade Brynäs fått fram ett ungt och hungrigt lag som kommit närmare och närmare för varje säsong. Att vinna mot Djurgården var det stora målet.
Första gången det hände var 14 november 1962. Det blev 5–3 på gamla Isstadion inför 8 655 lyckliga åskådare sedan Kjell Larsson och Hasse Sjöberg gjort två mål var, Lasse Hedenström ett.
Den säsongen räckte inte bränslet i slutspelet utan Brynäs förlorade fyra matcher, däribland mot både Djurgården och Leksand.
Leksand var då i ungefär samma situation som Brynäs. De hade ett lag med en bra mix av rutin och entusiasm och hade samma dröm om att kunna bli bättre än Djurgården.
Säsongen 1963-64 kändes det realistiskt. Leksand vann norrgruppen och läste södertabellen med ögon som lyste av förhoppningar. Både Västra Frölunda och Brynäs var bättre än Djurgården, åtminstone placeringsmässigt.
Slutspelet började med att Leksand besegrade Södertälje med 2–1 samtidigt som Brynäs vann mot Strömsbro med 3–1 på Isstadion. I andra omgången kom Leksand till Gävle och vann med 10–0. Mot Strömsbro.
Brynäs vann borta mot Västra Frölunda med 10–2, och även Djurgården gick segrande fram. Så kom tredje omgången med ett par riktiga publikmatcher: Leksand-Frölunda med 10 537 på läktarna, Brynäs-Djurgården med 6 908. Fullsatt.
Detta var för övrigt första gången Brynäs spelade i svarta dräkter inför sin hemmapublik, men det är en annan historia som tidigare berättats i detta forum (och kanske kommer att berättas igen).
Leksand vann med 5–1 och Brynäs med 8–1. Djurgårdarna hängde inte alls med, och efter matchen kom både Tumba och Lill-Stöveln in i Brynäs omklädningsrum och gratulerade. De insåg att ett generationsskifte hade ägt rum.
Men det var fortfarande ovisst vilka som skulle ta över. Både Brynäs och Leksand vann jämna matcher mot Södertälje respektive Djurgården, så efter fyra omgångar var det två lag som gått loss utan poängförlust.
I den femte skulle de mötas i Leksand.
Det sägs att halva Dalarna stannade timmarna före matchen. Butiker stängdes, kontor tömdes och folk började trängas långt innan grindarna öppnades till den stora utomhusarenan.
12 479 släpptes in, uppåt 20 000 besvikna påstods ha fått vända och åka hem. Så många ville vara med när Leksand tog över som Sveriges bästa ishockeylag.
Men det var Brynäs som vann. Det blev 4–2, och i de två matcher som återstod tappade de inte en enda poäng. SM-guld för första gången, Leksand fick hålla tillgodo med silver.
Kanske var det i den där seriefinalen som det började talas om derbyn. Brynäs fortsatte dominera svensk ishockey under hela 1960- och hela 1970-talet, och första gången Leksand lyckades vinna SM-guld (1969) drabbades Brynäs av en influensaepidemi som tog knäcken på laget. I sista matchen tvingades man spela med två kedjor och två avbytare för att både Virus Lindberg (passande namn just då) och Lars-Åke Sivertsson låg nerbäddade.
Ändå var Brynäs bara en stolpträff i Örnsköldsvik från att ta sitt femte guld på sex säsonger.
1973 när stjärnorna Inge Hammarström, Börje Salming och Tord Lundström lämnade Brynäs för NHL-klubbar tog Leksand sitt andra guld och därefter två till i följd innan Brynäs hade byggt ett nytt lag och började vinna titlar igen.
Det var nog under den där perioden från 1964 till slutet av 70-talet som den speciella rivaliteten mellan dessa båda klubbar växte fram. Efter det har framgångarna ju kommit och gått för båda, Leksand har till och med varit ur serien ibland, men de inbördes mötena är fortfarande givna publikmatcher.
Ulf Kriström
Vill du vara en del av derbykänslan på torsdag? Då hittar du din biljett genom att klicka här!
