Välkommen Aaron Palushaj
Publicerad: 2017-07-30
Herr
Coolt. Jag gillar det jag ser

Detroitkillen Aaron Palushaj är på plats i Gavlerinken. Allt är nytt för honom här och när jag träffar honom vandrar han ensam runt i gymmet och tittar intresserat på sin nya arbetsplats. Vi tar en tur genom arenan innan vi sätter oss för en pratstund.

-Å, är det så här det ser ut säger han när vi går in på ståplatsläktaren. Snygg arena. Vore det en våning till skulle det se ut som en NHL-arena. Förutom att här är det olympisk is förstås. Var kommer vi in till matcherna? Är det där vårt avbytarbås? Coolt, jag gillar det jag ser. Isen ser bra ut. Jag hoppas vi fyller arenan till minst 70-80 procent. Det blir extra coolt att spela här då.

En match för de som går sommarhockeyskolan pågår när vi tittar in och Aaron är imponerad av hur hög klassen är på deltagarna.

-Den där killen blir en stjärna, säger han och pekar på en av de unga killarna på isen. Kolla han äger hela bytet. Fantastiskt bra med pucken.

Aaron berättar att för honom var inte ishockey första valet inledningsvis. Fotboll (soccer) var det som gällde när han växte upp i Livonia i utkanten av Detroit. Men ishockey är förstås inget okänt begrepp i Livonia. Spelare som Mike Modano med 1500 NHL-matcher under karriären och Anaheim Ducks Ryan Kessler som nu går in i sin fjortonde NHL-säsong är två av stjärnor från orten. SHL-bekantingen Bryan Lerg, nu i Rögle BK, är även han från Livonia.

-Det var inget lätt val att välja mellan fotbollen och hockeyn, berättar Aaron. Men jag blev tvungen eftersom tiden inte räckte till för båda sporterna och för skolan. Jag fick göra läxorna vid elvatiden på kvällarna. Och då sade pappa och mamma ifrån. Fast de såg nog helst att jag valde fotbollen. Men jag hade en lärare i skolan som brann för ishockey. Hon hade bilder på NHL-stjärnor uppsatta i klassrummet och berättade för oss när det skulle sändas matcher på tv som hon tyckte vi skulle se. Hon påverkade mig en del. Tyvärr gick de där matcherna ofta så sent på kvällarna att jag inte fick se dem.

Men ishockey blev det trots allt och via ungdomslagen i Detroit blev det så småningom spel på universitetsnivå.

-Jag tränade verkligen tufft och visste vad jag ville. Tidigt insåg jag att öka farten på skridskorna behövde jag jobba mest med. Fina handleder hade jag redan och att hitta bra passningsvägar har alltid varit något jag varit bra på. Många tidiga mornar blev det med skridskoövningar och det gav resultat. I och med att jag bodde så pass nära gränsen till Kanada blev det många resor dit för att spela turneringar. Det gav mycket. Killarna där var mer säkra på att hockeyn var rätt val. Det är deras nationalsport liksom. I USA är väl hockeyn den fjärde-femte största sporten. Om ens det. Så det var en viss skillnad i inställning. Men jag var klar över mitt mål och det var NHL. Och dit kom jag ju också.

St.Louis Blues draftade honom tidigt i den andra rundan 2007 och sedan blev det spel i Montreal, Colorado och Carolina. Totalt sextioåtta matcher i världens bästa liga. Dessutom en bra bit över trehundra framträdanden i AHL. Nu kommer han till Brynäs efter en kortare sejour i KHL-laget Dynamo Minsk. I prisskåpet finns också en bronsmedalj från VM i Stockholm 2013.

-När jag spelade VM i Stockholm 2013 var det första gången jag var i Sverige. Jag är stolt över att ha fått ta ett brons för USA och skulle gärna spela i OS nästa år. Det finns ju en större chans nu när inte NHL-spelarna får delta. När jag kom till Gävle igår (fredag) var det andra gången jag kom till Sverige. Allt är fortfarande nytt för mig. På tåget hit från Stockholm frågade jag en kvinna hur långt det är till Gävle och hon svarade tjugo mil. Oj, då är vi framme på tio minuter tänkte jag. Men det visade sig att en svensk mil är en helt annan sak än en amerikansk. Jag har också märkt att det blir ljust här väldigt tidigt. Jag vaknade på hotellrummet i morse av solsken och trodde att det var mitt på dagen. Men klockan var runt fem på morgonen. Så man lär sig.

Aaron har hunnit med en kortare promenad i stan och tycker att Gävle verkar var en trevlig plats att bo på.

-Jag gillar vattnet runt staden och så är jag intresserad av arkitektur så redan nu har jag sett att det finns en del äldre byggnader som jag vill titta närmare på. Annars är golf ett intresse och så är jag road av kortspel. Typ poker och så. I övrigt blir det förstås mycket ishockey.

Han är väldigt säker på sin målsättning för den här säsongen. Det är dags att vinna en titel. Och att valet föll på Brynäs finns det flera anledningar till.

-Jag är tjugosju år nu och det är dags att ta en titel. Självklart vill jag någon gång tillbaka till NHL, men drömmen nu är att bli svensk mästare. Jag vet vad jag kan och ville till ett lag som spelar den typ av hockey som passar mig. Ett väldigt defensivt inriktat lag skulle inte fungera. Sedan gillar jag Brynäs historik och viljan att alltid vara bäst. En plats i ett slutspel räcker inte för en föreningen med den historiken. Så ska det vara. Flera amerikaner och kanadensare jag har pratat med har lovordat Brynäs. Garrett Roe och Broc Little (Linköping) sade till mig att du väljer helt rätt. De hade bara haft positiva intryck från att möta Brynäs och att spela i Gavlerinken och sade att det är ett svårt lag att spela mot eftersom fjärde linan är lika bra som den första. Och så ska det vara om man ska vinna titlar. Det gäller att ha ett djupt lag.

Men det finns fler anledningar till att valet föll på Brynäs. Aaron har varit noggrann i sin analys av hur laget ser ut.

-Jag gillar att man har backar som kan leverera puckar snabbt. Det är A och O för en forward. Jag går gärna ner i defensiven och hjälper till, men min huvudsakliga uppgift är att röra till det för motståndarna i vår anfallszon. Och det är jag bra på. Jag går rakt på mål och älskar att sätta pucken i nät men jag kan även leverera assist och ge mina medspelare lite extra tid runt motståndarkassen. Under nästan alla säsonger har jag svarat för fler assist än jag gjort mål. Sedan har jag läst på om nye coachen (Roger Melin) och är imponerad över hans karriär. Verkar vara den lugna typ av coach som jag gillar. Dessutom gav fystränaren Magnus (Ågren) ett väldigt bra intryck när vi talades vid. Det verkar som att man kör fys på det sätt som jag vill göra. Senast i KHL var det tvärtom. Organisationen här känns genomtänkt.

Att han rakt av ska ersätta Oskar Lindblom är han lite tveksam till.

-Jag har kollat på Oskar en del och vi har väl inte riktigt samma spelstil. Men jag kommer att bidra med mitt kunnande och sen får vi se vilken roll coachen sätter mig i. Det viktigaste är att alla spelare tar sina roller tycker jag. Det och att alla verkligen vill vinna och strider hårt på träningarna. Det var starkt av Brynäs att gå till final förra säsongen. En bra säsong. Men tvåa är inget för mig. Klart att man kan säga när man blir äldre att det var bra och så men det är som sagt titeln jag vill åt. Och det tror jag är målet för de andra killarna med.

Vägen till en ny finalserie är förstås lång och Aaron vill gärna titta lite på hur spelschemat ser ut. Han funderar en del över träningsmatcherna och noterar att den första matchen går i Sandviken och den sista före seriestarten spelas i Bollnäs. För honom helt okända orter. Jag nämner närheten till Sandviken och när han frågar om Bollnäs är en stor stad får han svaret att det är en mindre ort än Gävle och lite mer lantlig miljö.

-Ah, så där är publiken rednecks. Det låter roligt. Det ska bli spännande att spela där tycker han och hoppas på stor publik.

Det är uppenbart att det blir många nya erfarenheter för killen från Detroit. Nytt för honom är också att Brynäs har ett damlag i högsta serien.

-Coolt. De måste jag gå och se. I USA är tjejhockeyn riktigt bra. Har Brynäs någon amerikanska i laget undrar han.

Avslutningsvis vill han gärna se och känna på en matchtröja.

-De ser klassiga och snygga ut. Fint att de är utan reklam. Jag har spelat i tröjor där det är svårt att se vilket laget är. De här känns väldigt bra.

När vi skiljs åt berättar han att flyget slarvat bort hans bagage. På flygresan över Atlanten försvann hela hans utrustning. Ett akut problem att lösa förstås.

{!B}

Aarons utrymme mellan Caporusso och Fälth gapar ännu i stort sett tomt.

En sista fråga innan vi skiljs åt blir om han har någon lite mer okänd talang som han vill berätta om.

-Jag är en riktigt bra straffskytt, säger han. På senare tid har jag lagt nio straffar och satt sju av dem. Jag har tränat hårt på vissa finter så de vill jag gärna visa upp.

Aaron plockar upp mobilen för att ringa sin agent och få hjälp med den försvunna utrustningen. Sedan tänker han gå och se Gefle spela mot Gais på arenan bredvid. Fotboll roar honom fortfarande.

Sportreporter Peter Mansson