Nästan bänkad – men Krobbe blev guldhjälte
Klockan var ungefär kvart i fem söndagen den 27 mars 1977. I Gavlerinkens inre satt Tommy Sandlin, Brynästränaren, och funderade över hur han skulle få fart på sitt lag. De låg under med 2–1 i den andra SM-finalmatchen mot Färjestad, och goda råd var dyra. Om Färjestad vann matchen skulle de få ett psykologiskt övertag inför den tredje och avgörande – som i så fall skulle spelas i Karlstad. Så var det nämligen när Elitserien var nästan alldeles ny att SM-finalen avgjordes i bäst av tre matcher.
Brynäs hade vunnit första matchen på bortaplan med 6–2, men Färjestad hade poängövertag på Brynäs i seriespelet och Tommy visste att något måste hända med lagets spel. Så starkt var motståndet. Han funderade på att bänka Krobbe Lundberg, som kunde vara isens kung när han var på sitt bästa humör men sämst när han var det minsta ur gängorna. Och under denna första period hade han inte alls varit på hugget.
Tommy sneglade på Krobbe,som satt i sitt hörn av omklädningsrummet och stirrade ner i golvet. Svårt beslut – men till slut bestämde han sig för att åtminstone ge grabben några byten till. –Ut och kör nu, gubbar, sa han. Vi vänder det här! Till saken hör att det på 1970-talet långtifrån var någon självklarhet att alla matcher skulle TV-sändas. Tvärtom, fick man se sitt favoritlag några sekunder i Sportspegeln i SVT kunde man vara nöjd. Direktsändningar var det bara från viktiga landskamper och i bästa fall från SM-finalen.
Denna marssöndag i Gävle var Lennart Jelbe och hans produktionsteam på plats för att direktsända – men klockan fyra på eftermiddagen hände det något som Sveriges Televisions makthavare tyckte var viktigare, så TV-sändningen kom inte igång förrän då andra perioden just skulle börja.
Om det hade någon betydelse för Krobbe Lundbergs spelhumör må vara osagt, men plötsligt tände han till och vände praktiskt taget ensam på matchbilden. Han gjorde själv tre mål under de återstående två perioderna, och han var inblandad i ytterligare två. Brynäs vann med 9–3 och Krobbe som bara varit en förflugen tränartanke från att missa de två sista perioderna var guldfestens kung. –Kul match, säger han nu när han tänker tillbaka.
Lars-Gunnar Lundberg föddes 12 januari 1952 i Skellefteå och började som så många andra småkillar däruppe spela ishockey när han var tillräckligt stor för att hjälpligt kunna stå på skridskorna. Men lille Lars-Gunnar var lång och tanig, och det föll sig till en början inte riktigt naturligt att få rätt timing och koordination i skridskoåkningen. Någon av de lite äldre kompisarna tittade roat på och sa: –Du ser ju ut som Kronblom när du åker. Och ännu en liten gosse hade fått ett smeknamn, det var så det gick till på den tiden. Men Kronblom var lite långt att uttala, så efter en tid förkortades namnet till Krobbe. Och det är det gängse tilltalsnamnet för Lars-Gunnar än i dag.
{!B}
Nå, han blev säkrare på skridskorna med åren, och Skellefteå AIK:s talangutvecklare upptäckte tidigt att grabben hade talang. Han var fortfarande i tunnaste laget och var inte den snabbaste på skridskorna, men han hade magiska dragningar och sköt hårt och pricksäkert.
Han kom med i pojklaget, TV-pucken, juniorlaget och 1970 även i U18-landslaget där han spelade fyra matcher och gjorde ett mål. Barndomskompisen Martin Karlsson gjorde ungefär samma resa även om han hade en annan spelstil.
Hösten 1970 debuterade Krobbe i Skellefteå AIK:s elitlag. Det blev tre säsonger där, bland annat med en massa förnedrande förluster mot Brynäs. Däribland historiska 1–19 hösten 1970.
–Folk hemma i Skellefteå blev sura och sa att vi hade fått nytt riktnummer den hösten, säger Krobbe. 119.
Våren 1975 spelade han i B-landslaget när Brynäsikonen Tigern Johansson var tränare där. Martin Karlsson, som hade gått till Brynäs 1973, spelade i samma B-landslag och han och Tigern tog säkert chansen att bre på lite om hur angenämt det var att tillhöra den klubben. –Det gick riktigt bra för mig i B-landslaget också, och jag har förstått att Tigern och Martin pratade väl om mig när de kom hem. En dag ringde någon som heter Billy Axelsson och frågade om jag skulle kunna tänka mig att spela för Brynäs. Och det skulle jag kunna tänka mig, för jag hade inte hört ett pip från Skellefteå sedan jag kom hem och jag var rätt sur på dem för det. Den chansen missade inte Billy Axelsson. –Jag kommer upp med ett kontrakt, sa han till Krobbe. Ska i alla fall upp till Piteå och hämta Janne Asplund, så jag kommer och ringer på. Och samma höst var Lars-Gunar Lundberg installerad i Gävle och fick spela med flera av sina gamla idoler. Men särskilt imponerad var han ändå inte. –Det var en hård skola i Skellefteå också. Jag var rätt kaxig när jag kom. Till att börja med fick han spela ihop med kompisen Martin Karlsson och Tord Lundström. Senare under de två första säsongerna hamnade han i samma kedja som såväl Lars-Göran Nilsson som Lasse Öberg och Stefan Canderyd. Sandlin experimenterade en del för att få ut maximal kapacitet av alla.
–Men hösten 1976 satte Tommy ihop en riktigt bra femma med Stefan Persson och Jan-Erik Silfverberg som backar bakom mig, Martin och Canderyd. Vi hade flera spelare med i Canada Cup, så vi som var kvar hemma fick spela ihop oss med andra killar än vi hade vant oss vid. Och för oss fem gick det så bra att vi fick fortsätta spela ihop resten av säsongen och ett par till dessutom. De åskådare som kom till Gavlerinken för att se Krobbe Lundberg blev sällan besvikna. Han hade en fantastisk högstanivå med dragningar som inte var av denna världen och ett mycket vasst skott. –Jo, jag tyckte om att försöka lura bort motståndarna. Men hur de där dragningarna gick till har jag aldrig kunnat förklara, de bara satt där.
Ja, de satt där – för det mesta. Men det var som sagt inte alla gånger som Krobbe var på hugget, och när han inte var det uträttade han inte mycket av värde. –Ja, jag får väl medge att man kunde kalla mig humörspelare, kanske till och med bohem. Jag älskade att träna på is, men inte i skogen. Nå, han var ändå under sina 109 matcher i Brynäs på humör tillräckligt ofta för att göra 59 mål och svara för 52 målgivande passningar. Mer än en poäng per match i snitt, och det var sannerligen inte dåligt ens på 1970-talet.
Efter säsongen 1978-79, som slutade närmast förnedrande för Brynäs, lämnade Krobbe Gävle för att återförenas med Martin Karlsson och Hardy Nilsson i Örebro. Alla tre kom från Skellefteå, och i Örebro fick de spela i samma kedja. Visserligen spelade Örebro i division I, nivån under Elitserien, men det var ändå imponerande siffror som de presterade där. Inte minst Krobbe Lundberg – tre säsonger i rad snittade han över ett mål per match och låg nära två poäng i snitt.
Numera bor Krobbe i Skellefteå igen, men det händer att han dyker upp i Gävle när det är speciella evenemang.
Torsdag 12/10 spelar Brynäs IF - Skellefteå AIK i Gavlerinken Arena, köp biljett till matchen här>>>
