Det var Maria som började
Publicerad:
Killskridskor, vad i hela världen är det? Jo, det är ett ord som knappast används längre men som inte var ovanligt i Gävles skolor i början av 1980-talet då Maria Öhrn sprang omkring och försökte få sina flickkompisar att tända på ishockey.
– Jag har aldrig åkt killskridskor, det verkar inte så kul.
Det svaret fick hon ganska ofta. Men Maria lyckades ändå tända ett visst intresse hos tillräckligt många för att Britt-Marie Lönn, mamma till en av kompisarna, skulle kontakta Brynäskansliet och be om ett möte.
Detta hände 1981. Maria var 13 år och med på mötet i lokalen på Väpnargatan liksom några av hennes vänner. Flickorna var entusiastiska men intresset från föreningen var svalt. Varför lägga ner tid och pengar på något som förmodligen bara var en flyktig tanke? Ishockey var ju en sport för män, inte för småflickor.
Men Maria och de andra hade lite tur. I samma veva gjorde Riksidrottsförbundet propaganda för att bredda idrottsrörelsen och inte minst för att skapa nya tillfällen för flickor och kvinnor att idrotta.
Och inte nog med det, i Gävle hade det startats ett projekt som hette Jämställd idrott.
Med hänsyn till allt detta skulle det se illa ut att stänga ute de entusiastiska flickorna, så klubbledningen gick med på att ställa upp om flickorna kunde mobilisera fler intresserade.
De cyklade runt till alla skolor de kände till och satte upp lappar där de som ville vara med kunde skriva upp namn och telefonnummer. På det sättet fick de ihop ett 30-tal tjejer, och Brynäs kunde inte annat än hålla sitt löfte. Flickorna fick börja träna på Brynäsvallen, men det var inte tal om att de skulle få inkräkta på några träningstider för klubbens etablerade lag utan de fick nöja sig med sena kvällar eller tidiga helgmorgnar.
Men intresset dog inte ut. Det var aldrig färre än ett 20-tal tonårstjejer som dök upp, och övning ger färdighet. Med tiden åkte de allt snabbare, passade allt säkrare och sköt allt hårdare.
Detta gällde dock inte Maria Öhrn. Hon valde tidigt att bli målvakt, utvecklades på sitt eget sätt och fortsatte vara en ledande figur i gänget.
Matcher var det si och så med. Någon organiserad serie för tjejer fanns inte i distriktet eftersom det inte fanns fler lag, det var bara i Stockholm som det existerade någon form av seriespel för flickor. Men då Svenska Ishockeyförbundet 1984 startade ett par nationella serier var Brynästjejerna mycket väl förberedda efter flera års träning och gick igenom den division 2-serie där de placerades utan poängförlust. Avancemang till högsta serien, alltså – och den har Brynäs IF aldrig behövt lämna.
För egen del fortsatte Maria spela ända till 2000/01. 20 säsonger!
Någon fullständig statistik existerar inte eftersom det finns vissa luckor i den officiella redovisningen, men Maria har själv räknat ut att det totalt blev 308 matcher för hennes del. Hon spelade för Brynäs under hela sin karriär men fick ändå i egenskap av Nackaspelare pris till bästa målvakt i jul- och nyårsturneringen Ochsner Cup i Schweiz 1987/88.
Förklaringen till det är att hon tillsammans med lagkamraterna Maria Hedlund och Petra Wikström lånades ut av Brynäs för att förstärka Nacka i turneringen.
Text: Ulf Kriström.