"Idrotten har alltid varit en stor del av mitt liv"

I en liten by strax utanför Piteå växte Thomas ”Bulan” Berglund upp tillsammans med sina föräldrar och två yngre systrar. Redan som barn hade idrotten en stor betydelse för Bulan och stora delar av sin lediga tid handlade om att aktivera sig genom fotboll eller andra idrottsliga aktiviteter. På vintrarna spelade man landhockey, och somrarna spenderades i en närliggande park med en fotboll vid fötterna. Det var även här, i unga år som han fick sitt smeknamn. Efter grundskolan sökte Berglund sig vidare till ett gymnasium i centrala Piteå där han studerade till underskötare. Ett jobb som han egentligen inte har mycket erfarenhet av.

-Jag är faktiskt underskötare i grund och botten, men jag har inte jobbat så mycket som det. Någon gång på psyket lite då och då, just när jag gick ut skolan, men sen har det varit mycket hockey för min del. Jag valde tidigt bana och började spela i Munksund, ett division 2-lag och då fick jag vara med och kvala upp till ettan också. Sedan året efter blev det en sammanslagning med Piteå och då spelade jag i division ett i två år innan jag gick till Luleå.

I Luleå blev Thomas ”Bulan” Berglund kvar i hela 17 år, och efter sin avslutade spelarkarriär så började han satsa på en tränarkarriär. Bulan berättar vidare:
-Då tränade jag Piteå i två år. Sedan var jag juniortränare (huvudtränare) i tre år i Luleå och blev sedan assisterande tränare i fyra år. Sedan hamnade jag i Brynäs, här har jag nu varit i två och ett halvt år. Idrotten har alltid varit en stor del av mitt liv.

Men nu måste jag faktiskt få fråga, var kommer smeknamnet ”Bulan” ifrån?
Jag har fått den frågan många gånger, säger Berglund med ett diskret leende på läpparna och berättar vidare:
Jag ramlade med cykeln när jag var liten och på den vägen var det, jag fick en bula då och då började dem kalla mig för det och sen har väl det hängt med. Så är det.

Men vem är egentligen den välkände brynästränaren utanför hockeyns värld?
-Ja, vem är jag? Ganska spontan. Gillar när det händer grejer, men på äldre dagar uppskattar man också lugnet. Ta det lugnt en kväll, käka någonting gott och se på tv och så där. Jag gillar när det händer lite saker och gillar att hålla på med lite olika idrotter, men jag tycker också om att vara mycket med min familj och min barn såklart. Mycket idrott men också familjeliv nu på senare tid när man skaffat barn. Man uppskattar lite olika saker beroende på var man är i livet så att säga.

Har du någon dold talang?
Jag kan mycket nörd-historik om engelsk fotboll, mycket geografi. Jag älskar att titta på kartor, jag vet inte riktigt varför, säger Bulan och skrattar till, innan han fortsätter förklara.
-Men geografi kan jag ganska mycket om. Jag har en förkärlek för att titta på kartor. Det låter nördigt men jag gillar att när jag är i nya städer kunna slå upp och titta på kartan och se vart jag är. Se vart jag har gått sen på kvällarna, och se vart jag har varit och så vidare. Svårt och säga var det kommer ifrån men det är en liten talang eller vad man ska säga.

Du gillar mycket att resa också med andra ord?
-Ja men det gör jag. Varit runt mycket, mycket med hockeyn men även varit på lite olika semesterorter och så.

Men vad gör du när du inte konsumerar hockey då?
-Jag tittar mycket på nyheter. Försöker följa med i nyhetsflödet och bli mer allmänbildad. Jag tycker själv att jag är ganska allmänbildad och sådär men att bygga på en bank med kunskap det har man alltid igen. Men som sagt, koller mer och mer nyheter på äldre dagar och försöker förkovra mig på saker som är aktuella.

Thomas ”Bulan” Berglund berättar även att han är osäker på vad han hade gjort i dagens läge om han inte vore hockeytränare, men ett yrke inom idrotten verkar alltid ha varit det enda alternativet.
”Jag kan väl tänka mig att jag hade jobbat med idrott i någon annan form. Kanske inom fotbollen istället. Fotboll och hockey det var ju det stora intresset när jag var liten och fotboll är ju ett stort intresse än idag. Titta på fotboll och titta på det taktiska för att se vad man kan dra nytta av så jag hade kanske jobbat inom fotbollen.”

Följer du något specifikt fotbollslag då?
-Nä inte sådär, Premier League och Champions League tittar jag mycket på. Följer lagen som spelar där, till exempel Barcelona, Real Madrid och München som spelar otroligt snabb och teknisk fotboll. Just det tycker jag att man kan dra lärdom av i hockeyn, hur vakna dem är på vad som händer, när spelaren får bollen vet dem var dem ska göra av den och hur omgivningen ser ut, var är medspelarna och var är motspelarna. Dem har en otrolig känsla och medvetenhet om vad som händer runtomkring innan de får bollen. Hockey är en lite snabbare sport men ju mer medveten man kan vara om vad som händer runtomkring desto bättre är det.

Att vara SHL-tränare i dagens läge kan vara tuffare än man tror. Med ständig press och ögon som följer en överallt, men vad är egentligen den största utmaningen och vad är roligast att uppleva? Bulan berättar att han anser att få ihop ett lag och en taktik, och sedan även få ut maximalt av varje spelare ute på isen är en tränares största utmaning. Efter en kort stund av tystnad fortsätter han förklara:
-Någonstans så går jag igång när det går dåligt, och när man är i tunga perioder för då känns det som att man jobbar mer på högvarv för att försöka lösa problemen och hitta möjligheten att kunna vända tillbaka det där på något sätt. Det är både pressande men samtidigt utmanande när man hamnar i de lägena. Motgångar kommer alltid mer eller mindre och då gäller det att kunna hantera dem och analysera rätt saker. Och att kunna hålla lugnet som tränare. Sedan är det en otroligt skön känsla att vinna matcher. Det är en fantastisk känsla, när man har gjort en bra match ihop och får jubla efteråt. Det är nästan ännu starkare som ledare faktiskt, att få uppleva den där känslan och glädjen. Att få sätta sig i bussen efter en bortamatch, det är en jäkligt skön känsla. Men också som jag sa att kunna sitta tillsammans med arbetskamraterna, Sjödda och Janne, sitta och analysera matcherna, hitta bra och dåliga saker. Liksom kunna välja rätt ingång när man ska prata med laget sen.

Så, vilket är ditt bästa Brynäsminne?
-Det är svårt och säga, jag har många bra minnen. Men när vi vann mot Färjestad i åttondelen, vi var väl ganska illa ute då och vi, Leksand och Modo som slogs, eller egentligen vi mot Leksand om att klara sig kvar och gå till play-in. Vi fixade det och vann även mot Färjestad där i åttondelen och tog oss till kvarten mot Skellefteå. Den segern och att få sätta sig i bussen efteråt och känna att vi hade gjort något riktigt bra det är kanske det starkaste minnet såhär långt.

Bulan, det finns statistik som visar att du under din spelarkarriär var elitseriens mest utvisade spelare och att du även var känd för att vara frispråkig och ha en hård stil, hur ser du på det idag?
-Frispråkig är jag fortfarande tycker jag. Både som spelare och tränare agerar jag utifrån hur jag är som människa och jag är en ganska temperamentsfull. Det kan nog visa sig som ledare också men ännu mer som spelare när man var inne i strider och jag gillar ju inte och få smällar och sånt där, då gav man ju tillbaka. Men det var sällan jag startade något själv, men jag gav ofta tillbaka, gärna lite extra. Jag fick ofta med mig spelare ut i utvisningsbåset så det var inte bara 4 mot 5 som jag orsakade. Jag tog väl några onödiga också.

Och hur hanterar du det som tränare när en Brynässpelare tar en onödig utvisning?
-Vi försöker ha en disciplin och att vara noggranna i klubben, och att man följer den. Det kan ju avgöra matcher att dra på sig onödiga utvisningar. Men det hör ju till och det är klart att det händer ibland men då gäller det att vara disciplinerad. Vi hade en period då vi hade mycket utvisningar i anfallszon och det måste man vara extra noggrann med. Ofta är vägen in för en motståndare via Powerplay så det gäller att inte riskera någonting.

När vi ändå pratar om laget, och dig som tränare, vill jag fråga vad du tycker är det viktigaste att tänka på när man driver ett lag framåt.
-Jag tror att det är viktigt att man som ledare är tydlig. Tydlighet är en sak, med vad du vill och den taktik du ska spela, viktigt att du har en tydlig röd tråd och inte far och pendlar för mycket. Du ska hålla den röda linjen, sen fick detaljer man kan kalibrera, men i stora drag hålla en fast linje för hur man ska spela. Det tror jag man tjänar på. Att vara en bra ledare är att vara en schysst ledare, att visa att man bryr sig om spelarna och att man som ledare behandlar dem med respekt. Det är självklart att man någon gång har gått hårt åt någon, och att man gör misstag men jag tror att spelarna ändå känner att jag, Sjödin och Janne bryr oss om spelarna och vill deras bästa. Att man behandlar spelarna med respekt, är schyst och har tydlighet de sakerna skulle jag vilja säga är det viktigaste.

Hur en vardag ser ut för Brynäs huvudtränare är där inte många som vet, men det är något som Bulan gladeligen berättar om.
-Jag går upp 06.50 och gör i ordning lite frukost. Försöker äta tillsammans med familjen, och samtidigt gå igenom hur dagen kommer att se ut med frun och de tre sönerna. Hjälper dem lite med att komma igång med saker och ting på morgnarna, packa grejer och så, iallafall med den minsta.Dem andra har väl vuxit upp och börjat ta hand om sig själv säger Thomas ”Bulan” Berglund med ett försiktigt leende. Efter en gemensam frukost beger sig Brynästränaren till Gavlerinken Arena och kontoret, men brukar oftast skjutsa den yngsta sonen till skolan på vägen. Morgonen på kontoret inleds tillsammans med kollegorna Sjödin och Janne, men hur rutinerna ser ut för dagen tenderar att skilja sig åt. Dagen efter match är det fokus på att gå igenom den spelade matchen och förberedelser inför genomgången med spelarna. Dagen efter matchdag så har vi vissa samtal med spelare och de som är utanför laget försöker vi motivera, det brukar vara powerplay-snack och så vidare. Sedan går vi igenom träningen och tränar klockan 11, och håller på i ungefär en timme, vi kanske har något mer snack efteråt. Jag försöker träna lite varje dag om det finns läge för det, sen käkar vi lunch här och därefter arbetar vi ett sista pass, det kan vara valfria träningar eller att vi tittar på något motståndarlag vi sen ska möta. Vid tre - halv fyra brukar vi ta full dag, icke matchdagar. På matchdagar har vi ju en annan rutin.

Vad ska du göra sedan, när du har lagt hockeyn på hyllan?
När jag blir stor? svarar Bulan och ger ifrån sig ett skratt, innan han fortsätter:
-Jag vet faktiskt inte. Det finns ju många olika arbetsområden inom hockeyn om man vill fortsätta inom det. Man är ganska utsatt som tränare i Sverige, du har ögonen på dig. Det är mycket media, och tyvärr blir det väldigt stort om det går dåligt. Sociala medier är skoningslösa. Både när det går dåligt, och sen när det går bra då blir det överdrivet åt andra hållet. Jag tycker att det är viktigt att lära sig, om man ska hålla på med detta länge, att någonstans försöka hålla sig i mitten. Jag kan inte säga att jag ska hålla på med detta i all evighet, för det är väldigt utsatt men också ett fantastiskt jobb. Det är både och.

Som avslut på intervjun och reportaget om Thomas "Bulan" Berglund som både enskild person men även som tränare för Brynäs herrar, bad vi Bulan svara på fem snabba frågor, där han fick välja mellan två alternativ. Såhär lät det då:

Tennis eller hockey
Intervjua eller bli intervjuad
Sommar eller vinter
Tacos eller Pizza
Tränare eller spelare