• Huvudsponsorer

De samlades på Söder

18 februari 2018 09:02
Historia

När Brynäs blev en storklubb på 1960-talet, hade alla spelare vanliga jobb eller studier att gå till om dagarna. Men de hittade ändå en plats att umgås på när de var lediga, nämligen på Restaurang Pigalle på Söder.


När Brynäs blev en storklubb på 1960-talet, hade alla spelare vanliga jobb eller studier att gå till om dagarna. Men de hittade ändå en plats att umgås på när de var lediga, nämligen på Restaurang Pigalle på Söder.

Brynäs tog väl hand om de unga hockeytalanger som Breit Hellman värvade på 1960-talet. De installerades i lägenheter som klubben förfogade över, de fick jobb eller utbildning tack vare Thure Wickbergs och hans närmaste medarbetares kontaktnät. Många gånger fick de hjälp med städning och tvätt av ledarnas fruar också. De blev nog lite bortskämda. Och så invigdes de i lagets ritualer. Alla ledare samlades på Centralcaféet på morgonen för gemensam frukost och diskussion om laget, och var det några spelare som ville vara med så gick det också bra. Det var från spelarna de flesta tipsen om heta killar i andra klubbar kom, så de var alltid välkomna.

På lunchen samlades alla på Restaurang Pigalle på Södra Kungsgatan, nära Södermalmstorg. Det var viktigt för sammanhållningen och lagandan att spelarna höll ihop på de där rasterna under dagen. Inte bara då förresten, utan också i samband med träningar och matcher.

Ledarna i Brynäs ville att killarna verkligen skulle svetsas samman och bli det där laget med stort L som det inte fanns någon motsvarighet till i de andra klubbarna, och Pigalle blev ett bra nav i den ambitionen. Piggen, som stället också kallades. Alla kom också, alla som hade möjlighet. Det kunde vara svårt ibland för Lasse Bylund som drev heminredningsbutik nere vid Stortorget och Hasse Dahllöf, som var polis och kunde vara ute på utryckning någonstans, att pricka in luncherna där. Men de flesta andra dök punktligt upp varje dag.

Pigalle hade öppnat 1958 och var en mycket modern restaurang. Att gästerna tog en bricka och fyllde den med smör och bröd och dryck och sallad och sedan fick varmrätten på samma bricka framme vid kassan var en stor och uppmärksammad nyhet då. Kanske var det just den detaljen som gjorde att Brynäs valde Pigalle. Kanske bidrog det också att VVS-firman Kedbrant & Wickberg, där Thure Wickberg residerade och där flera Brynässpelare jobbade, låg bara ett par kvarter bort. Det var bekvämt.

Men framförallt handlade det nog ändå om att Minda Gustavsson, som drev Pigalle tillsammans med maken Rune, var en riktig Brynäsanhängare. Ja, Rune också om än inte i lika hög grad som hustrun. De tog hand om grabbarna och såg till att de fick favörer som inte tillkom andra gäster.

Lars-Göran Nilsson, som kom till Gävle från Kiruna 1964, har i en intervju berättat att Brynässpelarna på den tiden bara behövde betala tre kronor per portion för lunchen.

–Men det var några som missbrukade det där och tog med sig kompisar som inte spelade hockey, och då försvann det. Men Minda och Rune fortsatte vara generösa ändå. Ibland, om det inte var några andra som såg det, vinkade de bara lite diskret med handen och visade att de inte förväntade sig någon betalning. Och det hände att hela laget bjöds på middag ute på Strandgården i Bönan, som familjen Gustavsson också drev.

Ofta samlades en del spelare på Pigalle på kvällarna också, det blev en trygghet för ungkarlarna att ha någonstans att ta vägen när dagens slit på jobbet och träningen var över. Och Minda såg till att de mådde bra, hon blev som en mamma åt ynglingarna som i många fall kom långt norrifrån och sällan träffade sina egna föräldrar. Det går inte att förneka att sammanhållningen gav resultat. Det talades på den där tiden ofta om Brynäsandan, och det var inga tomma ord. Koncentrationen var total både på träningar och under matcher, och spelarna offrade sig verkligen för varandra. För laget. Och Minda Gustavsson hade en större del i det än de flesta förstått.

På Pigalle serverades – och serveras än i dag trots att stället numera har nya ägare – hemlagad husmanskost av högsta kvalitet. Kostens betydelse i idrotten var väl inte så dokumenterad då som nu, men nog insåg lagledningen att det var viktigt att grabbarna åt ordentligt mellan passen.

Rune Gustavsson höll en ganska låg profil, men det kan knappast sägas om Minda. Hon tyckte om att synas och höras, och det passade henne utmärkt att Brynäspojkarna var stamgäster på hennes restaurang. Bättre marknadsföring gick inte att få, de var populära i Gävle och lockade nya gäster.

Så det fanns ett gemensamt intresse från Brynäs och paret Gustavsson att denna tradition fortlevde. Därför kom man efter några år på att föreningen skulle köpa in så kallade matblock för spelarnas räkning. Minda och Rune hade kommit på att det var ett bra sätt att göra gästerna till stamgäster att sälja dessa block till reducerat pris. Det var som Rikskuponger men innan Rikskuponger fanns, och förmodligen var det fler lunchrestauranger som gjorde detsamma. Ingen minns längre vem som började. Hur som helst så köpte Brynäs in Pigallematblock till pojkarna och delade ut med jämna mellanrum. Det är oklart om klubben stod för hela kostnaden, men det är kanske troligt.

Minda Gustavsson var intresserad av ishockey. Hon kom från Norge och var uppväxt med en massa vintersport runt knuten, men i Gävle fanns det inte så mycket av den varan. Ishockey hade hon knappt hört talas om hemma i Norge, men det fick väl duga. Och hon blev fast – för sporten och för Brynäs. Familjen hade fasta platser i Gavlerinken under många år, och hade Minda bara tid så satte hon sig i sin välkända vita Chevrolet och åkte till bortamatcherna också.

Brynäs och Pigalle hängde ihop i ungefär tre decennier. Då Gavlerinken i början av 1990-talet fick en egen lunchrestaurang blev det naturligt att samlas där i stället, och då hade Minda och Rune lämnat över sina restauranger till döttrarna Lillemor och Margaretha. Som förresten heter Runesdotter i efternamn – herr Gustavssons roll i hela historien ska nog inte heller förringas. Rune Gustavsson avled 1991 och Minda 2006.

Det finns en del episoder och anekdoter från tiden då Brynässpelarna samlades på Pigalle, och ett par av dem har den legendariske Lennart ”Tigern” Johansson som huvudperson. Han var inte så förtjust i att efter maten hämta kaffe åt kompisarna runt bordet, så för det mesta satt han kvar och blev serverad. Kompisarna blev lite sura över det där och gav Tigern en del gliringar då och då. Men en dag reste han sig och sa: – Jag vet att ni tycker jag är lat när det gäller att hämta kaffe, men i dag ska jag fixa åt allihop. Inte bara åt er vid mitt bord utan åt allihop. Därpå tog han till och med fram papper och penna, gick runt till alla bord där kompisarna satt och tog upp beställningar. Till allmän häpnad. När han var klar gick han bort till kaffekannan vid kassan, kastade en blick över axeln mot kamraterna för att kolla att ingen tittade åt hans håll – och smet ut genom sidodörren som är strategiskt placerad där.

Åtskilliga år senare, närmare bestämt 1980 då Tigern var tränare för laget, hade han sina sätt att visa spelarna när han var missnöjd. Dagen efter en av säsongens sämre matcher satt han med sin lunchbricka vid stambordet på Pigalle då backen Anders Bäckström och Anders Dahlin kom in i lokalen. De försåg sig med varsin matbricka och letade efter ett bord där de kunde slå sig ner. De såg Tigern som satt ensam vid ett bord för fyra, sa ”Tjena Johan” och satte sig ner mittemot. Då reste sig Tigern utan att säga ett ord, tog sin bricka och satte sig vid ett annat bord.

En annan historia som utspelade sig på Pigalle var då Inge Hammarström, som spelade i Toronto i NHL i mitten av 1970-talet, kom hem över sommaren och lät frakta hem sin Chevrolet Corvette som han hade köpt där. När bilen väl var framme i Gävle parkerade Inge den precis där hans gamla kompisar hade bäst utsikt över den. Sedan gick han in och satte sig. Håkan Wickberg sneglade avundsjukt ut på bilen. Först sa han ingenting, sedan kunde han inte hålla sig längre. –Vad fick du betala för den där då? Inge ryckte lite nonchalant på axlarna. –Ett slagskott, Håkan.

Många gånger fick Brynässpelarna lunchsällskap av Jerry Williams. På 1960-talet gick E4 rätt igenom Gävle längs både Södra och Norra Kungsgatan, och om Jerka skulle till något gig i Norrland – eller i Gävle, han spelade rätt ofta här – såg han gärna till att anlända vid lunchtid. Då parkerade han hojen på gatan utanför, kom in och köpte sig en matbit och pratade lite hockey med brynäsarna innan han drog vidare. Särskilt på onsdagar, Jerka älskade Pigalles makaroner och köttbullar som serverades då.