Jag tänkte fördjupa mig lite i den säsongen och den matchen. Brynäs, som vann SM-guld 1964, hade säsongen 1964/65 slarvat bort guldet till Västra Frölunda. Inför säsongen 1965/66 var målsättningen givet, guldet skulle tillbaka till Gävle. Brynäs hade dock tappat stjärnan Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg till Division 2-klubben, Mora IK. Även jämngamla Kjell ”Pipis” Larsson hade lämnat Brynäs för Division 2. Hans nya klubbadress blev Rögle BK. Ny i laget var Lennart ”Lillen” Gustavsson, som närmast kom från Gävle Godtemplare men ursprungligen från IFK Bofors. ”Lillen” Gustavsson kom för övrigt att bli den första spelare som lämnade Brynäs för Leksand två säsonger senare.
- Vi var inte tillräckligt bra förberedda och seriösa inför 1965. Samtidigt tog vi mycket lärdom av den säsongen. Ska du ligga på topp då får du räkna med att det även kostar på, berättar Hans ”Virus” Lindberg för Old School Brynäs. 
Något som även målvakten Hans Dahllöf håller med om:
- Vi trodde nog att det skulle fortsätta gå som på räls. Vi förlorade mot Västra Frölunda ganska tidigt i slutspelet, ganska onödigt faktiskt. Dessutom förlorade vi mot Södertälje och efter det kom vi aldrig i kapp Frölunda igen.

Leksand, med bland andra storspelaren Nisse Nilsson i laget, kom två i Division 1 Norra efter AIK och tog sig vidare till SM-slutspel. Brynäs å sin sida vann Division 1 Södra hela 11 poäng före tvåan Västra Frölunda. Säsongens målrekord satte man på hemmaplan mot ett Malmö FF med en ung Conny Evensson i laget. Brynäs vann med 14-1 efter tre mål var av Hans ”Virus” Lindberg, Lars-Göran Nilsson Stefan ”Lill-Prosten” och Håkan Wickberg. Övriga mål gjordes av Lennart ”Lillen” Gustavsson och Jan-Erik Lyck.

När Brynäs sedan mötte Malmö på bortaplan i december samma år fick man en 19 timmar lång bussresa i benen efter att ett fruktansvärt oväder dragit in över landet. Matchen vann dock Brynäs med 5-2. I omgången efter satte för övrigt Brynäs utvisningsrekord för säsongen när man slog Södertälje med 7-2. Brynäs drog på sig hela 12 utvisningsminuter fördelade på Tord Lundström och Sten Edqvist 2+2 samt Kjell ”Kulan” Johnsson och Lennart ”Tigern” Johansson 2 var.

I kvartsfinalen fick Leksand ta emot Södertälje SK. Första matchen vann Leksand med 5-2 hemma medan man förlorade bortamötet med 4-3, men vann sedan den avgörande matchen med 3-1 efter att Nisse Nilsson slagit till med 2 mål och Gunnar Andersson 1.

För Brynäs del ställdes man mot Wifsta/Östrands IF (Dagens Timrå IK). Hela 7 568 åskådare hade letat sig ut till Timrå för att se kampen som aldrig vart någon kamp. Brynäs vann med 11-0 och det handlade uppriktigt sagt om kattens lek med råttan. Returmötet, som spelades på Johanneshov i Stockholm eftersom det var för kallt att spela ute i Gävle och Gavlerinken ännu inte stod färdig, vann Brynäs med 7-2. Värt att nämna är att trots Brynäs överlägsenhet är att Svante ”Hella” Granholm i Timrå var planens bästa spelare. I inledningen av matchen åkte han igenom Brynäs försvar ganska enkelt gång efter annan.

Det kom nu alltså att bli Brynäs mot Leksand i semifinal. Även den matchen fick flyttas till Johanneshovs Isstadion i Stockholm eftersom kvicksilvret i termometern utanför fönstret i Gävle nämligen visade på - 35 grader. Över 11 000 åskådare, alltså betydligt fler än AIK och Djurgården drog till sina hemmamatcher, hade kommit till Hovet. Brynäs gasade verkligen på redan från start.

Häng med här:
1:a perioden
6.04 1-0 Håkan Wickberg. Pass: Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson.
7.47 2-0 Håkan Wickberg. Pass: Lennart ”Lillen” Gustavsson.
12.45 3-0 Lasse Bylund. Pass: Lars-Åke Sivertsson.
14.06 4-0 Lars-Göran Nilsson. Pass: Hans ”Virus” Lindberg.
18.09 5-0 Lennart ”Lillen” Gustavsson. Pass: Lars Hedenström.

Stora siffror, men vad som är ännu mer imponerande är skottstatistiken efter första perioden, 19-0(!) till Brynäs. Så överlägsna har antagligen aldrig Brynäs varit i en och samma period med ärkerivalen Leksand. Brynäs vann matchen tillslut med 8-3 och returen i Leksand med 3-1.

I finalen vann Brynäs sedan mot Frölunda med 2-1 i matcher. Den avgörande finalen, som även den spelades i Stockholm, vann Brynäs med hela 7-1, men det är en helt annan historia.
- Jag spelade under så många år i Brynäs och fick lära känna många härliga personligheter vilket jag är väldigt glad och tacksam för. Dessutom så var jag lagkapten i klubben under så många år vilket gör det ännu mer speciellt för mig, avslutar Lars Bylund som var lagkapten guldåret 1965/66.