Detta hände då: Brynäs IF vs. Örebro HK

Efter den turbulenta säsongen 1987/88 där Tord Lundström fick sparken i slutet av säsongen under ganska uppmärksammade former valde Brynäs att värva en tränare från Örebro. Hans namn var Staffan Tholson och han hade tidigare en framgångsrik karriär i Örebro IK som både spelare och tränare.
- Brynäs värvade mig helt enkelt. Det var Stefan Canderyd, Stig Salming och Jan-Erik Silfverberg som satt i sportgruppen då. Det hade gått bra i Örebro och vi höll på att gå upp i elitserien. Vad jag förstår hade dom helt enkelt scoutat mig berättar Staffan Tholson för hemsidan.

Hur stor kontrast var det att komma till Brynäs från Örebro?
- Vi hade ett väldigt bra lag i Örebro. På den här tiden gick ettan direkt upp till elitserien. Vi kom tvåa då efter AIK.
- Visst var det en stor kontrast. Man märkte att det var en fantastisk hockeykultur i Gävle. Man märkte också redan på första isträningen att Brynäs var ett mycket bättre ishockeylag än Örebro. Det var hårdare pass, högre tempo och så vidare.
- Alla pratade hockey där medan Örebro är mer en fotbollsstad och fotbollen har alltid varit nummer ett här även om det finns ett stort hockeyintresse.

Staffan Tholson har som spelare med Örebro mött Brynäs ett antal gånger.
- Ja, det har jag gjort många gånger och har oftast fått djävulskt med stryk. Jag minns ett möte från 1976/77 då Brynäs var otroligt bra. Vi fick storstryk upp på Gavlerinken med 15-4 (Tholson 1 assist, reds anm). Brynäs hade ett fantastiskt lag. Bland annat en femma med Jan-Erik Silfverberg, Stefan Persson, Martin Karlsson, ”Krobbe” Lundberg och Stefan Canderyd. Vi var inne mycket mot deras kedja och släppte in tre fyra mål.
- Så här efteråt är det ganska kul att jag blev bästa kompis med både Martin och ”Krobbe” efter att dom flyttat hit för att spela. Dessutom blev Stefan Canderyd min hjälptränare under tre år. Vi umgicks också mycket familjevis. Dessutom hade Brynäs Stig Salming, Tord Lundström och dom här. Vi var chanslösa mot Brynäs helt enkelt.
- Däremot minns jag att vi spelade 5-5 mot Brynäs hemma några omgångar senare, men jag tror aldrig att vi vann mot Brynäs. Det är jag i och för sig lite osäker på eftersom det här var så pass länge sedan nu.

När Staffan Tholson kom upp till Brynäs hade klubben, som sagt var, haft några turbulenta säsonger med tränarbyten och så vidare. Fast den här turbulensen slapp Staffan Tholson uppleva på nära håll.
- Det var så här att året som jag skulle komma upp var det två läger med gamla spelare som hade olika åsikter. Klubben hade ett årsmöte där på sommaren och jag tror att det var ”Singel” Ericson som skrev att det var stjärnornas krig.
- Det blev ganska lugnt på årsmötet. Jag själv var inte med på det eftersom jag blivit rekommenderad av Brynäs styrelse att inte åka upp för att jag skulle slippa det där.
- Nu löste det där sig, men det var lite spänt i början. Jag märkte egentligen inte av det där och det var inget tjafs alls under mina tre år i klubben. Idag tror jag att dom här personerna drar jämt och umgås. Det var jättefina killar på båda sidorna och jag tror det mest handlade om att man hade olika åsikter.

Vad är ditt starkaste minne från åren i Brynäs?
- Mitt första år tror jag. Brynäs hade inte varit i slutspel på några år. Det året blev vi klara för slutspel mot Modo borta. Då var det en otrolig glädje i omklädningsrummet och i föreningen. Den stunden glömmer jag aldrig.
- Vi var nederlagstippade och det fanns många som tippade att vi skulle åka ur elitserien det året. Vi slog ut Luleå i kvartsfinalen och mötte Djurgården i semifinal. När vi kom in på Gavlerinken för att möta Djurgården i andra matchen stod hela hallen upp och applåderade spelarna för att visa sin uppskattning att vi gått till semifinal. Då var det lite gåshud.

Vilka var dom ledande spelarna i omklädningsrummet under åren du var i Brynäs?
- Willy Lindström var en ledande spelare men även Anders Huss. Dom var några stycken. Man kan säga att det var Willy Lindström, Janne Larsson, Anders Huss, Tommy Sjödin och Pär Djoos. Det var ofta dom som var med och peppade upp laget. Willy var en fantastisk människa. Han hade en oerhörd erfarenhet och hade tidigare vunnit två Stanley Cup.
- Andra året kom ”Masken” (Anders Carlsson). Han var också jäkligt bra på att driva på laget måste jag säga. Sedan var det även doldis som också var otroligt bra att ha i omklädningsrummet, Peter Eriksson. Alltså Sebastian Enterfeldts pappa. Han var en riktig pådrivare både på isen och i omklädningsrummet. En underskattad spelare och fantastiskt laglojal. Han och Peter Gustafsson gick på etthundra procent jämt.

Efter tre säsonger i Brynäs bås lämna Staffan Tholson klubben för att prova på lyckan i Leksand.
- Jag var erbjuden två nya år, men jag hade varit där i tre år samtidigt som jag fick anbud både från Leksand och Västerås. På den tiden hade man ofta samma trupper. Det var inte som det är idag utan då var det bara ett par tre nya spelare i laget inför varje säsong.
- Nu kände jag att det räckte med tre år. Dels för mig själv och dels för spelarna. Jag och min fru stortrivdes och jag blev avtackad på ett fint sätt av klubben.
- Brynäs är en jättebra klubb. Hade det varit idag hade jag säker varit kvar dom här två åren eftersom det är en väldig skillnad på hur man nu mera byter spelare.

Staffan Tholson har inte släppt hockeyn helt utan är idag tränare på Division 1 nivå.
- Jag bor hemma i Örebro och har jobbat i Örebro Hockey under många år. Dels då som sportchef men jag har även varit rektor för hockeygymnasiet. Idag tränar jag Lindlöven så jag pendlar mellan Örebro och Lindesberg. Det tar bara en halvtimme att åka där emellan.