Säg Masken Carlsson och en hel generation tänker på ishockey-VM i Moskva 1986. Det var då Tre Kronor låg under med 4–2 mot Finland med bara en halv minut kvar av matchen. Vi hade alla gett upp, många hade till och med svurit en ramsa och stängt av TV:n. Då kom plötsligt en puck in i gröten framför det finska målet, och där stod Masken och stötte in 3–4. Nytt hopp? Nej, det var ju så lite kvar av matchen. Då: Nedsläpp, hjärnsläpp (i det finska försvaret) och Masken frispelades från blå linjen. Skott i krysset och 4–4! En svårslagen bedrift som till slut gav Sverige silver i turneringen. –Det är många som fortfarande kommer fram och pratar om det där, säger Masken Carlsson. Det blir aldrig tjatigt, bara kul att folk minns ett par mål som jag gjorde för så många år sedan.
Egentligen heter han Anders, men han har kallats Masken nästan så länge som han kan minnas. Bakgrunden till smeknamnet är att han och några kompisar under en fotbollsträning när han var 13-14 år skulle springa runt en sjö och stannade för någon minut för att ta ett dopp. Då tyckte kompisarna att de maskade…och, ja, mer behövdes inte.
Egentligen skulle Anders Carlsson ha blivit stjärna i fotboll. Han spelade på elitnivå i Brynäs, som då hade ett starkt lag, och hade anbud från flera allsvenska klubbar. Men i slutet av 70-talet sögs Brynäsfotbollen upp av konkurrenten Gefle IF och i samband med det uppstod det oenighet kring några matchpremier som Masken ansåg sig berättigad till.
Då såg Brynäs ishockeyordförande Henry Jansson, som visste vilken talang den där grabben var även i ishockey, sin chans. –Han frågade mig hur mycket pengar det gällde, och när jag berättade det sa han ”Inga problem, gå och kvittera ut dem på vårt kansli. Men då får du sluta med fotbollen”. Så blev det. Masken fick sina pengar och knackade på hos fotbollshövdingen Billy Axelsson för att meddela sitt beslut. –Billy blev förbannad förstås, och när jag gick ut genom dörren sa han att någon ishockeyspelare skulle det då aldrig i livet bli av mig. Vi har träffats flera gånger sedan dess och haft roligt åt det där.
För ishockeyspelare blev det sannerligen av Anders Masken Carlsson. Han är till exempel ensam om att ha spelat elitishockey i fyra decennier i och med att han som 40-åring gjorde några enstaka inhopp i Leksands lag säsongen 2000-01. Tidigare hade han, utöver i Brynäs med start 1978, spelat i Södertälje, New Jersey Devils i NHL, Team Boro och Västerås. Och i Gävle GIK, inte att förglömma, fast det var förstås inte på elitnivå eftersom Godis åkte ur högsta serien när Masken var tre år.
–Jag var nog sju när jag började springa på Nynäsgården och spela i knattelag. Vi var ett gäng som åkte runt och spelade i alla stadsdelsserierna som fanns på den tiden: Arsenalligan på Brynäs, Gatuserien i Strömsbro och så GGIK:s Stjärnserien. Björn Åkerblom var med i mitt lag, Stefan Andersson som senare spelade fotboll i GIF också. Det var en härlig tid, och Nynäsgården var som ett andra hem för oss allihop.
Så småningom hamnade Masken alltså i Brynäs, och 1980 blev han svensk mästare efter att som 19-åring ha spelat 18 A-lagsmatcher. Det var Tigern Johansson som var tränare då. Samme Tigern som säsongen dessförinnan varit tränare för juniorlaget. Masken minns mycket väl en episod i teorirummet under den där sista juniorsäsongen. Framme vid svarta tavlan skrev Tigern ner namnen på spelarna i A-lagstruppen. När han var klar lade han kritan ifrån sig, vände sig till de unga spelarna och sa: –Titta här vilket skitlag vi har. Ni som sitter här har ju en kanonchans att ta en plats i den truppen nästa år. Nu ska du och du och du och du och du och du sikta in dig på en spelare i A-laget som du ska slå ut, och varje gång du tränar och känner blodsmak i munnen så ska du tänka på den spelaren och på att du ska överta hans plats!
Masken: –Vi kommer nog alla ihåg det där än i dag, och vi var fem-sex grabbar som faktiskt spelade i A-laget säsongen därpå. Och vi tog SM-guld! Ändå var Masken Carlsson inte nöjd med sin säsong. Han tyckte att han förtjänade mycket speltid, men han hörde inte till Tigerns favoriter och fick nöja sig med att vakta båsdörren under halva säsongen.
{!B}
Tord Lundström tog över som tränare 1980, och då gick det bra för Masken. Han gillade Tord, fick mycket speltid och trivdes i gänget. Men magin från slutspelet säsongen före saknades. Brynäs hade inte ett tillräckligt bra lag, och Masken fick vänta på sitt stora genombrott. Dessutom kom Tigern tillbaka 1981, och det gynnade förstås inte Masken Carlsson.
Men 1982 tog Stig Salming över som tränare. Det gillade Masken högt och rent. Han såg upp till Stigge och gillade hans sätt att leda laget. Det gav också avtryck i matchprotokollen – vid sidan av Kenneth Andersson, Tomas Sandström och i viss mån backen Robert Nordmark var det Masken som producerade mest. 1983-84 spelade han fram till 26 mål, mycket mer än någon annan i laget. – Stig Salming är den bäste tränare jag haft. Om han hade sagt till oss att ta sats och åka rätt igenom en vägg så hade vi gjort det. Han var otrolig på att entusiasmera. Men Brynäs var fortfarande ett ganska dåligt lag, och om man jämför med klubbens särställning i svensk ishockey under 60- och 70-talen var det rena katastrofen. Masken Carlsson ville vinna titlar igen, och när Södertälje hörde sig för om han skulle kunna tänka sig att röra på sig slog han till. Det skulle visa sig att Masken valde rätt. Södertälje fick ihop ett tillräckligt bra lag för att vinna SM redan under hans första säsong där, och han var i högsta grad delaktig med sina 20 mål och 17 assists under säsongen.
Även nästa säsong blev det SM-final, men då förlorade SSK mot Färjestad efter en otroligt jämn finalserie. Masken då? Jo, han var bra. Tillräckligt bra för att komma med i Tre Kronor i VM i Moskva. Fast lite tur hade han. Var inte direkt påtänkt för landslaget under hösten men kom med i någon av de där turneringarna före jul tack vare att det ramlade in ett par återbud från mer etablerade spelare. Och han tog som sagt chansen med sina två historiska mål mot Finland. Fast var det ju inte bara det som Masken fixade under VM-turneringen. Totalt gjorde han sex mål och assisterade till sex. På tio matcher. Ett snitt på 1,2 i en VM-turnering är inte dåligt, och i det här fallet resulterade det i ett NHL-kontrakt. New Jersey Devils draftade Anders som nummer 4 den sommaren och erbjöd ett avtal som han accepterade.
Men Anders trivdes aldrig riktigt i New Jersey. Han fick ingen plats i någon av de producerande kedjorna, och dessutom fick han spela ytterforward. Det passade honom mycket illa, och efter tre säsonger flyttade familjen Carlsson hem till Gävle. Hösten 1989 spelade Masken Carlsson center igen. Tränaren Staffan Tholson och hans medhjälpare Stefan Canderyd förstod direkt hur de skulle få ut så mycket som möjligt av sin återvändare. Det fick de också. Under de närmaste två åren gjorde Masken Carlsson 24 mål och assisterade till 57. På 78 matcher. Dessutom spelade han VM båda säsongerna och bidrog till att det blev svenskt silver 1990 och guld 1991.
Ja, det gick så bra för Masken att han fick en ny förfrågan från NHL. San Jose Sharks hade valts in i organisationen och hade bråttom att bygga en trupp som skulle stå sig i konkurrensen. Men det fanns ett problem. Det fanns en regel som sa att svenska spelare som värvades till NHL måste skriva på före 30 juni, men San Jose kunde inte bestämma sig förrän i augusti. De hade helt enkelt inte tid.
Masken Carlsson fick i stället fira sin 30-årsdag i Småland. Han nappade han på ett ettårskontrakt med Team Boro, en klubb i Landsbro som med hjälp av sponsorpengar från husfabriken Boro försökte skapa ett nytt elitlag i ishockey. Än har de inte lyckats, men det var bra nära under Maskens säsong där. Han gjorde 36 mål och spelade fram till 26 – på 38 matcher. Så det var ingen som klandrade honom för att det inte gick vägen den gången.
Samtidigt som han flyttade till Landsbro gjorde Tommy Sandlin comeback som Brynästränare och började bygga ett helt nytt lag. Brynäs gick ända till semifinal medan Masken kämpade på nere i Småland. Det blev förlust med två raka mot Malmö, men alla såg att det fanns mästarpotential i gänget.
Sandlin byggde vidare och insåg att Brynäs behövde en spelare av Maskens kvalitet för att bli ett guldlag igen. Så när kontraktet med Team Boro gått ut flyttade familjen Carlsson hem till Gävle igen.
Det gick precis så bra som Sandlin hade hoppats. Brynäs tog guld 1993, och Masken Carlsson var i högsta grad delaktig. Gjorde 16 mål och assisterade till 20 under säsongen. Bara kanonskytten Tom Bissett skrapade ihop fler poäng. Lagkapten var han dessutom, så det var han som fick ta emot SM-bucklan efter finalseriens slut. –Det var en fantastisk känsla. Jag var stolt som en tupp, säger han.
Masken trivdes med sitt nya hockeyliv. Men när nästa säsong tog slut i semifinalen mot Malmö gick också hans kontrakt ut. Och han erbjöds inget nytt, han var ändå 33 år gammal. Men spela ishockey kunde och ville han fortfarande. Han hamnade i Västerås, och efter en succéartad säsong där ringde Olle Öst i Leksand och frågade om han fortfarande ville spela på högsta nivå. Det skulle han få göra i Leksand.
{!A}
Så blev det. Och Masken Carlsson kunde när han 2001 till slut bestämde sig för att det fick vara nog konstatera att han är ensam i svensk ishockey om att ha spelat på toppnivå under fyra decennier (1978-2001).
Det blev ändå fem säsonger till i Leksand, men då i rollen som sportchef. Därefter flyttade Masken hem till Gävle och skrev kontrakt med Colorado Avalanche – som talangscout. Men för fem år sedan blev han sportchef i Rögle, och det är han fortfarande. Masken kan precis som kompisen Ove Molin konstatera att hockeyn blev hans liv.
