Detta hände då: Målvakter!

Kvällens gäster, Skellefteå, hade sin första turneringsmålvakt med redan 1962. Det var då Kiruna-sonen Lennart ”Klimpen” Häggroth tog plats i VM laget efter att han gjort en fin säsong i klubblaget. Hans målvaktsspel i turneringen lade sedan grunden till det högst sensationella VM-guldet samma säsong. ”Klimpen” kom som bekant att även spela VM 1963 och OS 1964.

Men när hade Brynäs och Skellefteå en målvakt var med i en och samma turnering?

Vid VM 1976 i polska Katowice tog förbundskaptenen, Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson ut William Löfqvist från Brynäs och Göran Högosta från Leksand att vakta kassen. Det här kom att bli Willes tredje VM-turnering och han stod fyra av dom tio matcherna. Bland annat gjorde han en stormatch mot USA när Tre Kronor vann med 7-3. Wille lyckades även hamna i ett slagsmål med den amerikanska backen Dave Langevin.

Brynäs hade vunnit SM-guld säsongen 1975/76 efter att bland annat slagit ut Skellefteå i semifinalen med 2-0 i matcher. Trots att Skellefteå släppte in 14 mål totalt i semifinalmatcherna prisades målvakten Hardy Åström som en av lagets absolut bästa spelare. Åström hade dessutom kommit sexa i elitseriens målvaktsliga. En liga där Wille Löfqvist slutade tvåa och som vanns av Södertäljes Sven Malmborg.

Efter VM 1976 tog Hans ”Virus” Lindberg över som förbundskapten för Tre Kronor. Hans första uppdrag skulle bli Canada Cup 1976. ”Virus” tanke var att plocka med Christer Abris, som då spelade för New England i WHA, som en av målvakterna, men där satte förbundsordförande Ove Rainer stopp eftersom en kissnödig Abris hade varit tvungen att kissa i en papperskorg i ishallen i Helsingfors i samband med en landskamp. Nu fick istället ”Virus” titta innanför landets gränser. Att Göran Högosta och Wille Löfqvist skulle vara två av tre målvakter kändes givet eftersom dom båda spelat VM året innan. Den tredje kom att bli Hardy Åström från Skellefteå.
- Det låg faktiskt till så här att jag höll på att packa inför en sommarhockeyturnering i Frankrike som jag lovat vara med på då det kom ett brev från Svenska Ishockeyförbundet. Där stod det att jag var uttagen till att spela i Canada Cup. Det var väl bara att packa om väskan och ställa upp, skrattar Hardy Åström och fortsätter:
- Att få chansen att spela i det första Canada Cup någonsin var förstås jätteroligt och jag hade inte spelat speciellt många landskamper innan turneringen så visst blev jag överraskad då jag kom med.

Wille Löfqvist

Hardy Åström

Hans Dahllöf

Hur upplevde du turneringen?
- Det gick väl bra förutom mot finnarna. Vi ledde matchen med 4-1 men förlorade med 8-6. Jag var riktigt dålig och jag förstod aldrig varför ”Virus” inte bytte ut mig när puckarna började trilla in.
- Jag hade stått mot USA då vi vann med 5-2 och därefter mot Sovjet där vi spelade 2-2 och i förlustmatchen mot Kanada (0-4). Det hade gått bra hela tiden men jag förstod nog inte själv hur sliten jag egentligen var. Visserligen var det inte bara jag som var dålig i laget då vi spelade mot Finland men med facit i hand skulle jag blivit utbytt.

I turneringens första match, där Börje Salming får den numera klassiska ”standing ovation”, får Hardy Åström vakta målet. Sverige vinner med 5-2 och efter matchen säger Åström till svensk media:
- Det gick hyfsat, men jag är inte helt nöjd. Det är jag aldrig när jag släpper in mål.

Medan Wille Löfqvist får agera tredjemålvakt så storspelar Hardy Åström i match efter match, men när man ska möta Finland rasar allt. Tre kronor hade ledningen med 5-1, men tappar allt och förlorar med 8-6. Hardy Åström hade en ”off day”, som ”Virus” uttryckte det.

Tre Kronor slutar fyra i turneringen som skulle visa sig bli den första där det var en målvakt med från dels Brynäs och dels Skellefteå.
Wille Löfqvist:
– När jag växte upp ute i Strömsbro var ”Honken” min idol. Man hängde nere vid rinken och sprang där för att få chansen att hämta dricka eller hjälpa honom med något annat. När jag kom till landslaget fick jag äran att spela tillsammans med honom. Dessutom var det ”Honken” som jag fick ersätta vid VM 1971.
– Överhuvudtaget har det alltid fungerat bra med dom målvakterna som jag spelat med i Tre Kronor. Abris, Högosta, Åström… Vi har haft jäkligt kul och oftast bott tillsammans på resorna. Tyvärr blev det bara en turnering tillsammans med Pelle Lindbergh så vi hann inte lära känna varandra jättebra, men från det jag lärde känna av honom så var det en väldigt bra kille.
– Internationellt sätt var absolut VM 1973 min bästa turnering. Där stod jag väl i princip hela turneringen efter att Christer Abris blivit skadad och Curre Larsson kommit in som reserv. Vi vinner silver där i Moskva efter Sovjet.
– Jag hade spelat match mot Västtyskland i början av turneringen i en sådann där match som man brukar vinna med 4-2 och ändå få kritik (Sverige vann till slut mot Västtyskland med 8-2). Inför matchen mot Polen blir Christer skadad och då sätter förbundskaptenen Kjelle Svensson in mig resten av turneringen och det fungerade riktigt bra.