• Huvudsponsorer

Svarta dräkten har en vit historia

4 februari 2018 10:00
Historia

Brynäs IF:s svarta dräkt är vid sidan av Skellefteås och Leksands den mest klassiska av alla i elitishockeyn. Sannerligen ett varumärke. Men när denna dräkt introducerades var den inte svart utan vit. Som dagens bortaställ.


När ishockeyn kom igång i Gävle i början av 1940-talet valde Brynäs en dräkt där den vita färgen dominerade, men 1949 beslutade man att skifta till blått. Kanske för att Gävle GIK, som var bäst i stan då, hade börjat spela i vitt.

Den stickade blå dräkt som då togs fram var uppenbarligen inspirerad av New York Rangers. Den var nästan identisk med bokstäver på bröstet och allt – med undantag för att Brynäsbokstäverna gick lite i en båge.

Kanske finns det ett samband mellan denna New York-koppling och att stadsdelen Brynäs har numrerade tvärgator precis som i New York och åtminstone förr i tiden ofta kallades Brooklyn. Ishockeylaget har också ibland kallats Brooklyn Tigers, även om det kanske var ett tag sedan.

Det fanns ingen annan känd historisk bakgrund till att Brynäs valde att spela i blått, och tio år senare när Thure Wickberg hade tagit över som stark man inom Brynäshockeyn tyckte han att det var hög tid att modernisera klubbdräkten.

Thure drev en ingenjörsbyrå tillsammans med Sven Kedbrant, och följaktligen hette firman Kedbrant & Wickberg. Sven Kedbrant hade ingen officiell funktion i Brynäs men var ändå med och hjälpte till på många sätt. Inte minst med att ordna jobb åt alla nyförvärv. Blev de inte ritare på kontoret på Södra Kungsgatan så hamnade de hos några av herrarnas affärskontakter. Som exempelvis Svenska Fläktfabriken.

Thure ville se till att Brynäs som ett första delmål skulle bli bäst i Gävle. Det låter kanske som en blygsam ambition, men på den tiden var det GGIK som hade de stora stjärnorna och kunde ge storlag som Djurgården och Västra Frölunda en match. De vann till och med SM-guld 1957. Dessutom hade även Strömsbro IF ett otroligt talangfullt och charmigt lag med potential att besegra vilken motståndare som helst.

På bilden bandystjärnan Perra Wallin med en av de dräktvarianter som spelare och ledare i Brynäs hade att välja mellan vid ett möte i klubblokalen 16 oktober 1958.

Det var inte många som trodde att Brynäs ens skulle klara av att ta sig upp till högsta serien, men Thure hade bestämt sig. Och han tyckte som sagt att det var dags att modernisera lagets image. De gamla blå dräkterna med röda ok kändes väl hemvävda – vilket de nästan också var – vid sidan av alla andra. Inte minst GGIK:s klassiska vita med röda och blå inslag och Strömsbros helorange.

Under en fikarast på kontoret i början av 1959 tog han upp saken med Sven Kedbrant, som genast blev intresserad.

–Jag har lite idéer, sa Sven. Jag tror jag kan rita en riktigt snygg dräkt i de rätta Brynäsfärgerna.

–Ja, varför inte? Rita du så får vi se vad du kommer fram till.

Samma kväll gick Sven till linneskåpet därhemma och hämtade en bunt lakan. Sedan bredde han ut ett av dem på golvet och tog fram några kraftiga färgpennor som han tagit med sig från jobbet.

Egentligen hade han aldrig tänkt att tröjorna skulle bli vita, det var ju GGIK:s färg. Och Strömsbro spelade på den tiden i gult, så det kändes ganska givet att han skulle skapa svarta tröjor med gula och vita inslag. Och när han satt vid sitt ritbord och försökte visualisera sina tankar så var det de färgerna som gällde. Men eftersom Sven använde vita lakan när han skulle förvandla skisserna till en riktig tröja så kändes det onödigt svårt att först färga tyget svart och sedan måla på de andra färgerna. Så han bestämde sig för att jobba i vitt och försöka se framför sig hur det skulle komma att se ut i verkligheten. Ner på alla fyra på vardagsrumsgolvet, och så satte han igång. Först konturen av själva dräkten, sedan dekorationerna i olika färger.

En kvart senare reste han sig, tog ett par steg tillbaka, muttrade något och skakade på huvudet. Sedan knölade han ihop lakanet, lade det i soppåsen och tog fram ett nytt. Fru Kedbrant protesterade högljutt när hon upptäckte vad som pågick, men Sven lovade att Brynäs skulle bekosta inköp av några uppsättningar nya lakan och då gick det bra. Så där höll han på. Lakan efter lakan åkte i soporna, nya plockades fram. Kväll efter kväll gick till att putsa på detaljerna. Men för varje förbrukat lakan blev Sven Kedbrant mer och mer förtjust i den vita grundfärgen. Det såg rent och snyggt ut, och de svarta och gula ränderna som han skapat över axlarna utgjorde en elegant och färgstark kontrast mot det vita.

Han begrundade sitt verk. Var det för mycket vitt?

Nu lade han prototypen åt sidan och tog fram ett nytt lakan. Samma procedur igen – men nu med en "sergeantvinkel" på ärmarna och ett par extra ränder även längs sidorna, under armhålorna. Åt sidan med den också. Igång med nästa.

Så där höll Sven på i några dagar. Till slut hade han tre-fyra varianter att visa upp. Den sista hade ett svartgult kors över bröstet och in under det gamla klubbmärket från 1913 – som också fick en extra ram med texten ”BRYNÄS GÄVLE”.Några dagar senare var det möte i klubblokalen. Dags att fatta beslut. Någon hade till och med ringt till Gefle Dagblad och berättat att det var något stort på gång, och trots att Brynäs ju inte tillhörde de större föreningarna i spridningsområdet så kom det ändå en reporter och en fotograf.

Reportern såg sig omkring och upptäckte Perra Wallin, bandystjärna i Skutskär, vid ett bord.

–Hallå där, vad gör du här?

–Jag ska träna med Brynäs och försöka komma med i laget till hösten. Hockey verkar vara en kul sport.

Det skulle visa sig att hockeyn också var en annorlunda sport, så det blev inget av med Perra Wallins planer på en ny karriär. Men han har ändå gått till ishockeyhistorien som den förste som var på bild i tidningen med Brynäs nya dräkt – även om det inte var det slutgiltiga valet som han visade upp. De som samlats för att fatta beslut om de nya matchkläderna valde en variant utan korset över bröstet och med vinklar i stället för ränder på ärmarna. Det var förstås detaljer kvar. Som att designa matchande byxor och strumpor, men det var inte så svårt när det fanns ett utgångsmaterial i form av en färgsatt tröja.

Den 16 oktober 1959 spelade Brynäs för första gången i vita dräkter. Det är klart att det var en och annan som muttrade om att Godtemplarna ju också hade vitt, men de spelade ju division I och Brynäs i tvåan så det var inget stort problem.

Inte heller nästa säsong, när Brynäs hade kvalificerat sig för spel i högsta serien, var det särskilt många som reflekterade över att två av stans elitlag hade samma färg på dräkterna. Brynäs hamnade nämligen i division I Södra, till skillnad från GGIK och Strömsbro som spelade i norrgruppen.

Dessutom var designen så olika på Brynäs och GGIK:s dräkter att de faktiskt inte alls påminde om varann.

Att den ordinarie hemmadräkten med tiden blev svart är en annan historia som vi återkommer till inom kort...

Den 16 februari 1964 kunde Brynässpelarna jubla efter att ha besegrat Strömsbro i slutspelspremiären på gamla Isstadion. Det var sista gången som laget spelade i vitt på hemmaplan.

Köp biljett till nästa hemmamatch här >>>