Detta hände då: ”Krobbe” Lundberg

- Det har sagts att jag dribblade med båda händerna. Det normala är att man oftast bara dribblar med en hand, men jag använde båda. Det där hade en stockholmare, Thomas Storm, sett vid någon videoinspelning man gjort, skrattar Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg när vi får en pratstund med den tidigare Brynäs och Örebrospelaren.
- Tydligen blev dribblingarna snabbare om man använde båda händerna. Det där var väl inget som jag direkt tänkte på då jag spelade utan jag gick ut och körde på.

”Krobbe” växte upp i Skellefteå, men flyttade som 24-åring till Brynäs. Det var dock nära att han kunde bli ettårsfall. Om så skulle ske hade han planen klar för sig.
- Skellefteå lovade både det andra, tredje och fjärde för att få mig att stanna, men jag sa som det var att jag lovat Brynäs att jag skulle spela där och det är ett val som jag aldrig ångrat. 

- Skellefteå svarade med att om jag tänkte gå till Brynäs så fick jag räkna med att bli ettårsfall. Det var ju inte något jag kunde påverka utan det var en sak mellan Skellefteå och Brynäs. Fem i tolv natt före deadline blev övergångspapperna klara och inlämnade. Förhandlingarna ska visst ha skett i tågkupé på Gävle Station. Hade jag blivit ettårsfall så hade jag redan bestämt för att ta ett sabbatsår från hockeyn och i stället spelat bandy för Skutskär.

Det blev två raka SM-guld för ”Krobbe” då han kom till Brynäs. Första finalen säsongen 1975/76 vinner Brynäs över Färjestad med 6-1. ”Krobbe” noteras för ett mål en assist och tio minuter i utvisningsbåset för olämpligt uppträdande. Andra finalen, som spelas i Gavlerinken, blir en gastkramning. Färjestad leder större delen av matchen och inför tredje perioden står det 2-4. I början av tredje perioden blir Färjestads Sten-Åke Bark utvisad. I powerplay gör då Tord Lundström 3-4. Tre minuter senare passar ”Krobbe” fram Martin Karlsson som gör 4-4. Bara minuterna senare gör Lars-Göran ”Jajjen” Gerdin 5-4 och många tror att det är klart nu.

Fyra och en halv minut före slutet kommer dock en kalldusch för Gävleborna när Gunnar Johansson sätter dit 5-5 bakom Wille Löfqvist och tar matchen till sudden death.

16.32 in i förlängningen kommer Stefan Canderyd igenom på högerkanten och lägger in SM-guldpucken mellan benen på Lennart ”Nenne” Andersson i Färjestadsmålet. Domarteamet Ove Dahlberg och Gunnar Fransson kunde med det målet blåsa av säsongen 1975/76 och konstatera att Brynäs var tillbaka som svenska mästare.
- Jag var inte på isen då Stefan gjorde det här målet. Det året spelade jag mest tillsammans med Lasse Öberg och Lars-Göran Nilsson.
- Att få spela en SM-final och dessutom få vinna ett guld tillsammans med mina kompisar i Brynäs var hur stor som helst. Känslan när Stefan gör målet? Nej, det går inte att beskriva.

Säsongen 1976/77 får ”Krobbe” Lundberg en ny omgivning, en femma som kom att bli en av Brynäs bästa genom alla tider och som även fick spela tillsammans under flera landskamper.
- Det var under Canada Cup 1976, där Brynäs hade väldigt många spelare med, som Tommy Sandlin ville ha en femma med spelare som kunde spela tillsammans så länge. Varför han just satte ihop oss fem vet jag faktiskt inte. Det fanns säkert någon baktanke med det.
- Jan-Erik Silfverberg var stark som en oxe och satte fast motståndare i sargen, Stefan Persson var väldigt spelskicklig, Martin Karlsson och Stefan Canderyd var grovjobbarna och målskyttarna medan jag var den tekniske, eller rättare sagt den som gillade att dribbla.
- Vi spelade tillsammans 36 matcher det året och av dom förlorade vår kedja matchen i matchen endast två gånger.

Kan du peka på ditt roligaste ögonblick i Brynäs?
- Det första SM-guldet med Brynäs IF 1976 är nog det roligaste av SM-gulden, men 1977 hängde jag tre i finalen mot Färjestad då vi vann med 9-3. Jag var väl lite så som spelare att när jag var bra så var jag riktigt bra och när jag var dålig så var jag usel det fanns inget mellanläge, skrattar ”Krobbe”

Inför säsongen 1979/80 presenterar Örebro IK tre nyförvärv i sin satsning mot att komma tillbaka till elitserien. Det var tre killar med rötterna i Skellefteå: Hardy Nilsson, Martin Karlsson och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg. Den nya kedjan i Örebro gick under namnet miljonkedjan.
- Fast det var inte för att vi tjänade miljoner genom att spela i Örebro, utan det var för att det hade kostat runt en miljon att köpa loss oss tre från våra klubbar.
- Jag minns inte exakt hur det var, men jag tror någon ledare från Örebro ringde mig. Dom pratade väl med Hardy eller Martin först. Jag hade varit fyra år i Brynäs och Örebro hade precis åkt ur elitserien. Jag resonerade väl som så att vi kanske kunde tillföra lite hockeykultur i Örebro där det annars mest var bandy och fotboll.

Kände ni tre varandra bra redan innan tiden i Örebro?
- Jag bodde i västra Skellefteå ganska nära ishallen och Martin i Norvalla som ligger i östra delen så det var väl först i kvartersserien vi lärde känna varandra.
- Hardy spelade också i ”IF” så jag visste vem han var men det var först senare vi lärde känna varandra.

Hur bemöttes ni vid första hemmamatchen av Örebro fansen?
- Det var jättebra och 4-5000 i hallen. Supportrarna var fantastiska och entusiastiska under hela tiden trots att vi aldrig klarade kvalet upp till elitserien, avslutar den tidigare Brynäsaren och Örebroaren Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg.