Detta hände då: ”Första mötet i SM-slutspelet”

Säsongen 1969/70 tog sig Färjestad tillbaka till allsvenskan efter att tränaren Arne Strömberg och hockeytuffingen med NHL-bakgrund, Ulf Sterner, lotsat laget genom kvalet.

Brynäs vann som bekant SM-guld samma säsong och tränaren Tommy Sandlins mål var solklart – Det var bara ett nytt guld som räknades. Nya i truppen var Börje Salming, som hans bror Stig hade hämtat ner från Kiruna, och Ockelbos stora kändis vid den här tiden, Stig Östling. Hans senaste klubbadress var Mora. På minuskontot fanns Världsmästaren från 1962, Bertil ”Masen” Karlsson, som varvade ner i Storvik och Lasse Hedenström som valde att sluta.

Bland Färjestads starka värvningar fanns bland andra Nils ”Nicke” Johansson från Modo, Åke Carlsson från AIK, Lars-Göran Nilsson från Arvika och Benny Andersson från IF Karlskoga/Bofors.

Brynäs vann Division 1 Norra i överlägsen stil, sju poäng före tvåan Södertälje. Man förlorade bara en match i grundserien. Det var mot Södertälje i första omgången med 6-5. Blivande NHL-proffset Thommie Bergman avgjorde för övrigt. Mer överraskande var att även Färjestad tog sig till SM-slutspel. Man slutade trea i Division 1 södra efter AIK och Leksand.

I SM-slutspelets första omgång, den 10 januari 1971, möttes Färjestad och Brynäs för första gången i ett SM-slutspel. Vid den här tiden spelades slutspelet i en serie med åtta lag som mötte varandra två gånger. Brynäs reste till Karlstad för match i Färjestads Ishall inför 8 230 åskådare. Tord Lundström och Lars-Göran Nilsson såg till att Brynäs ledde med 2-0 efter första perioden. Sven-Ove ”Nutte” Olsson gjorde 2-1 efter 19 sekunder i andra perioden, men sedan var det Brynäs för hela slanten. Hans ”Virus” Lindberg gör 3-1, Håkan Wickberg 4-1, Lars-Göran Nilsson 5-1 och 6-1 innan lagkaptenen Lasse Bylund gjorde 7-1 som blev slutresultat.

Bild: Lars Bylund

Efter matchen kunde man läsa följande:
Brynäs tycks fortfarande ha en bit kvar till den absoluta storformen, men agerade taktiskt och slog Färjestad med 7-1. Lars-Göran Nilsson blommade upp med tre mål. Håkan Wickberg och Tord Lundström gick fint i par och svarade för två mål när Sterners kedja var inne.

Brynäs SM-slutspel blev lite av en eriksgata. När man i den elfte av 14 omgångar skulle möta Färjestad hemma i Gavlerinken ledde man serien med fem poäng före tvåan Leksand. Färjestad låg trea ytterligare två poäng efter. Sten Johansson gav Färjestad ledningen bara sex sekunder in i matchen bakom en antagligen överraskad Wille Löfqvist i Brynäsmålet, men sedan tog hemmalaget över matchen. Håkan Wickberg gjorde 1-1, Tord Lundström både 2-1 och 3-1, Börje Salming 4-1 och Lennart ”Tigern” Johansson 5-1 innan Berndt Augustsson reducerade till 5-2, vilket blev slutresultatet.

Trots det var man inte nöjd i media med Brynäs insats:
Någon fullträff rent spelmässigt var det inte för Brynäs, men ändå en övertygande vinst över Färjestad. Paret Wickberg och Lundström fungerade som segerorganisatörer. Wille Löfqvist var utmärkt i kassen och backen Stig Östling gjorde fint ifrån sig. Knäskadade Sterner hade bara en bra period. Conny Evenssons kedja, som i övrigt innehåller bröderna Berndt och Kjell Augustsson, var bästa lagdel.

Brynäs vann SM-guldet fyra poäng före Leksand. Färjestad slutade trea nio poäng efter vinnarlaget. 

Stig Östling berättar:
- Det var efter min fjärde säsong med Mora. Då kände jag mig mogen att ta det här steget som jag inte tog 1966.
- Det var Breit Hellman, som var ansvarig för värvningarna i Brynäs då, som kontaktade mig och sa att Brynäs ville värva mig dit. Mora ville ha kvar mig och det var väldigt nära att jag blev ettårsfall. Allt blev klart sista natten för övergångar. Jag minns ganska väl när Thure Wickberg ringde sent på kvällen och sa att allt var klart nu - jag var Brynäs spelare.
- Lasse Bylund. ”Bylles” backkompis sedan många år tillbaka, Lasse Hedenström, hade bestämt sig för att sluta inför den säsongen och att jag då i stället skulle ta hans plats.
- På den tiden höll man oftast ihop hela femman och i min och ”Bylles” femma hade vi framför oss Tord Lundström, Håkan Wickberg och Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson. En femma som alla förstår var fantastisk att få börja spela med.

Bild: Stig Östling

Börje Salming:
- Alla tre åren i Brynäs var egentligen jäkligt bra. Jag hade lite olika roller eftersom jag var rookie den första säsongen och bara gick in och körde på och tänkte väl inte så mycket. Den andra och tredje säsongen var jag mer etablerad och med i landslaget. Jag fick helt enkelt ta mer ansvar. Ser jag tillbaka var nog alla tre säsongerna ganska starka men på olika sätt.
- Jag umgicks mycket med Lennart Lind, ”Huppa” som spelade i Brynäs och Örjan Persson som spelade i Strömsbro. Vi hade mycket kul i Gävle. Efter matcherna kunde det hända att jag och ”Huppa” mötte upp Örjan nere på Blå Grottan i stan. Det där var väl inte alltid så uppskattat av Tommy Sandlin, men jag var ung och ville ha kul även vid sidan av hockeyn. Då bodde jag på Söder. Jag hade tagit över ”Prostens” lägenhet och hade nära hem på natten. Fast ingen kan påstå att jag inte skötte min träning under den här tiden. Hockeyn betydde oerhört mycket för mig.  

Bild: Börje Salming