Guldhjälten tillbaka i Gavlerinken

Idag arbetar Mads Hansen som sportchef i Storhamar, men det är i rollen som hockeyansvarig på Wang Toppidrott som tar Hansen tillbaka till Gävle.
- Det är en privatskola där eleverna betalar för att gå och i Hamar startade den upp i höstas.  Vi har 70 elever i första klassen nu och håller i sporter som hockey, fotboll, handboll, skidor och längdskridskor. Jag är anställd som ansvarig inom hockeyn där och nu är vi här i Gävle på träningsläger med 12 elever av våra 14 elever.

Att det blev Gävle är väl knappast en slump?
- Ja, det är mitt beslut. Jag har ju bra koll på vart vi kan åka om jag vill att vi ska träna löpning, springa i backar, åka till gymmet men också träffa Brynäs.  Jag har mycket kontakter här som jag kan utnyttja, jag har blivit den där jobbiga som ringer och vill ha tjänster tillbaka nu, skrattar Hansen.

Under veckan har de norska besökarna träffat bland annat Hansens gamla lagkamrat Andreas Dackell, men också lyssnat till en föreläsning av Tomas Thelin, utvecklingsansvarig i Brynäs IF.
- Han presenterade ungdomssatsningen och hur Brynäs IF jobbar och tänker, men även hur de ser på konkurrensen när de samlar Gästrikland och tar in spelare utifrån.  Vi gör inte så mycket annorlunda, jag inspireras väldigt mycket av Brynäs tänk och har bra kontakt med både Tomas och Stefan som är snälla och behjälpliga.  Men det är bra för spelarna att se och höra från någon annan att vi gör bra saker. Jag vill att de ska se att vi tränar lika mycket och ligger på samma belastning med det här laget.
- Brynäs IF är ju väldigt respekterat och har fått fram många spelare så det är kul för dem att höra hur det går till här.

Du vill visa att man inte behöver åka till Sverige för bra utbildning?
- Jag tycker inte att det ska vara avgörande i dag, sen tycker jag att det är jättekul om de vågar prova på, de kan ju alltid komma hem igen. Statistiken visar dock att de spelare som varit bäst är de som varit hemma och utvecklats på hemmaplan under juniortiden, förutom Nörstebö då som är ett undantag. Då får man chansen att spela lite i landslaget och få känna på konkurrensen på ett sätt som spelare inte kan erbjudas på samma sätt i Norge. Vi i Storhamar kommer att tappa en spelare till Skellefteå i år, och det är inga sura miner för det. Alla måste hitta sin egen väg och det som är rätt för dem.

Även landsmannen Kristian Nervik Nielsen har träffat laget. Han berättade om sin resa från ung talangfull hockeyspelare som satsade på en karriär via hockeygymnasiet i Gävle, om hur ett hjärtfel satte stopp för hans spelarkarriär men öppnade andra dörrar inom idrotten. Idag satsar han på en tränarkarriär och jobbar som delprojektledare i En bra start.

Mads egen karriär avslutades den här säsongen då en gammal skada från tiden i Brynäs IF till slut satt stopp för en fortsättning. När vi frågar Mads Hansen om hans saknar tiden i Gävle får vi ett snabbt svar. - Ja, det gör jag. Mitt mål var att ta mig till Sverige och Brynäs var perfekt för mig. Jag hade inte bytt för Anaheim ens. Jag skulle gärna backa tillbaka tiden och köra tio år till, men jag är ändå nöjd och redo att hitta andra vägar nu. Jag var beredd att gå vidare och nu får jag arbeta med den långsiktiga utvecklingen efter att ha fokuserat på resultat i 20 år. Så klart vill jag sträva efter de där resultaten igen, men just nu passar detta mig bra.

Hur reagerar eleverna på att du är en så stor stjärna här?
- De har ju följt hockeyn, så man har ju såklart lite fördelar hos dem, skrattar han. I Norge är det inte samma fokus på hockeyspelare så även om jag spelat där i många år och varit kapten blir det inte samma sak. Här i Gävle kommer folk fram för att prata och ta kort, och det tycker grabbarna är lite konstigt och speciellt. Jag tog med dem till torget och ställde upp dem där scenen stod när vi vunnit SM-guldet och berättade om det, det var väldigt roligt.

Hur ser din relation ut till Gävle och Brynäs IF idag?
- Vi har varit här lite då och då, bland annat på somrarna när barnen går i Brynäs hockeyskola. Sen har det varit lite bröllop och i vintras var jag och såg min första match här sedan jag slutade. Vi mötte Djurgården, annars har jag sett dem spela i Karlstad en gång. Jag kollar resultaten och har kontakt med flera i organisationen fortfarande. Matcherna ser jag när det finns tid över efter det egna laget och familjen.

Hur blir du bemött på stan i Gävle?
- Det är lite kul faktiskt när man går på ICA och man träffar gamla bekanta och supportrar man känner igen. Jag tycker nästan att det känns som att tiden stått stilla då. Det är roligt att det är många som kommer fram och pratar och hejar.

Vi avslutar intervjun med att snacka lite goa minnen. SM-guldet är såklart en av höjdpunkterna i karriären, men Mads har även andra minnen som lyser starkt från sina sju säsonger i Brynäströjan.
- Ett minne som har fastnat är en av mina första matcher. Det var i slutet, den sista tekningen och vi ledde. Det var jag, Bäckis och Dackell och jag minns hur Bäckis sa ” Jag tycker att du ska ta teken” och det är ett starkt minne, att Bäckis ville att jag skulle ta den.
- Det är kul att vinna SM-guld, men det är inte samma press som när man spelar för sin existens. Känslan efter att vi klarat oss vidare i kvalserien i sista matchen mot Västerås 2008, när man såg Sjödda, Ove och Dacke som hade burit all press på sina axlar är sådant man tar med sig.