Viktiga värvningar till Brynäsbänken

Man kommer inte mycket längre norrut i det här landet än Riksgränsen. En skidanläggning 20 mil norr om polcirkeln med snögaranti, sex liftar och massor av skidbackar.

Breit Hellman, Brynäs värvningsansvarige under de sagolika säsongerna på 1960- och 70-talen, gillade att åka skidor och hade tidigt fastnat för Riksgränsen. Han åkte dit varje vår, och det var faktiskt just där som han 1963 tog Tord Lundström i hand som en bekräftelse på att grabben skulle flytta till Gävle och spela med Brynäs.

Men redan ett par år tidigare hade han fixat en viktig värvning just i Riksgränsen. Breit var en social person, och i fjällhotellets bar träffade han en man som berättade att han var läkare på Karolinska sjukhuset i Solna.

Mannen i fråga hette Sven Rosengren, och när han fick höra att Breit var lagledare i Brynäs blev han intresserad. Sven gillade nämligen också sport, och trots att han knappt hade hört talas om Brynäs fascinerades han av de visioner som Breit målade upp.

Så innan hemresan, slutade det hela med att Brynäs hade skaffat sig en klubbläkare. Den förste i klubbens historia, kanske till och med den förste i svensk ishockey.

Rosa, som han kallades, såg till att vara till hands på i stort sett alla hemmamatcher och även en del bortamatcher. I första hand förstås de som spelades i Stockholmstrakten. Han betalade själv för sina resor och blev snabbt en hängiven brynäsare. Inte att undra på, han var ju med på hela förvandlingen från kvartersklubb till de första SM-gulden.

Efter några år räckte dock inte Sven Rosengrens tid till längre, han var tvungen att koncentrera sig på sitt ordinarie jobb. Men Brynäs var ju vid det laget en stormakt i ishockey-Sverige och hade inga problem med att hitta en ersättare.

Först engagerades en herre vid namn Jakobsson och ganska snart efter det tog Lars Uddströmer över i ett par år.

Därefter gick uppdraget till Bo Johan Norlén, en kirurg i 30-årsåldern som jobbade vid Gävle sjukhus. Han var inte bara Brynäsanhängare, han såg också jobbet i Brynäsbåset som en nyttig erfarenhet för den fortsatta karriären.

1966 började en annan ung kirurg på Gävle sjukhus. Han heter Lennart Hovelius och hamnade på samma avdelning som Bo Johan. De blev snabbt goda vänner, och på bilden här ovan ses de tillsammans. Hovelius till vänster.

En dag följde "Hovan", som han kallas, med sin vän och kollega på en Brynäsmatch. Han föll pladask för både sporten och laget, och det dröjde inte länge förrän han fick hoppa in som Bo Johans ersättare under en del matcher.

Hovan blev snabbt mycket populär i gänget. Spelarna gillade hans glada humör och spexiga upptåg, och när Bo Johan 1972 flyttade till Uppsala för att forska vid universitetet fick Hovan frågan om han ville bli ordinarie Brynäsläkare.

Det ville han verkligen. Han hade gått och väntat på att bli tillfrågad.

Hovan blev allt populärare, och vänskapen med spelarna blev djupare för varje dag. Framförallt blev han god vän med Lennart ”Tigern” Johansson, som efter sin egen aktiva karriär engagerades av Svenska Ishockeyförbundet som tränare. Då han skulle resa till Moskva med Vikingarna (Svenska B-landslaget på den tiden) fick Hovan frågan om han kunde följa med och plåstra om de grabbar som behövde plåstras om.

Det blev inledningen på en lång karriär som landslagsläkare. Hos Vikingarna stannade Hovan till 1987 och hos Tre Kronor till 2007. Tre hockeyjobb samtidigt med många resor, kilometervis med sytråd och en eskalerande rad av practical jokes. Framförallt under landslagssamlingarna.

Då Hovan började i Brynäs bestod säsongen av 28 matcher, våren 1992 nästan det dubbla. En elitserieläkares jobb krävde så mycket mer tid att det inte längre var realistiskt att behålla alla uppdrag. Så han slutade och nöjde sig med förbundsuppdraget.

Jobbet som Brynäsläkare hade också blivit mer professionellt. Det fanns inte längre tid att umgås med spelarna på samma sätt, och efterträdare som Anders Helleberg och Mats Liljedahl har inte haft möjlighet att profilera sig på Hovans sätt.

Han är förresten fortfarande med i båset i vissa sammanhang. Det finns knappast ett veteranlag som inte ringer till Hovan när det är något jippo på gång, och så sent som när Game for Börje spelades för ett par veckor sedan stod han i Tre Kronors bås.