”Skjut, Sjödda, skjut!”
Det är ett dilemma.
Å andra sidan behöver ingen någonsin ifrågasätta att de spelare som hamnar där verkligen har gjort rätt för sin plats.
I kväll är det Tommy Sjödins tur.
Hösten 2002, just inte mer än tre år efter SM-guldet 1999, förlorade Brynäs nio raka matcher i början av serien och hamnade i ett så uselt läge att inte ens ett lyckat tränarbyte (Gunnar Persson tog över efter Esko Nokelainen) hjälpte. Klubben måste försöka kvala sig kvar i Elitserien.
Det var en ovan situation för Gävlepubliken. Bara en gång tidigare hade Brynäs varit i ett liknande läge, och det var 1995-96 då tränaren Tommy Sandlin fick sparken på grund av de uteblivna segrarna.
På Brynäskansliet var det nervöst. Hur skulle det här sluta? Vad var det för klass på motståndet? Skulle publiken ställa upp?
Jodå, publiken kom. Visserligen var det bara drygt 4 000 som såg premiärmatchen mot Linköping, men när det gick vägen där efter ett straffdrama där Ove Molin och Janne Larsson gjorde målen så blev det bättre publiksiffror. Delvis kanske tack vare Gefle Dagblad som drev en hård kampanj för att Gävleborna skulle stötta Brynäs under kvalserien.
Alla som kollar på ishockey vet hur viktigt det är att forwards ser till att ställa sig i vägen för målvakten när backarna skjuter från blå linjen. Ser målvakten pucken hinner han alltid på något sätt blockera pucken när skotten kommer från det avståndet.
I mars år 2003 behövde Brynäs forwards inte tänka i de banorna. Om de bara såg till att spela fram Sjödda i skottposition så satt pucken där. Han sköt med sån kraft och precision att målvakterna helt enkelt inte hann reagera.
Sjödda? Jo, så kallas ju Tommy Sjödin som hade kommit till Brynäs från Timrå som 20-åring 1986 och spelade i sex säsonger innan han fortsatte karriären utomlands.
1999 återvände han till Gävle. Brynäs hade vunnit SM den våren och hade en stark trupp på gång, så Sjödda hoppades att för första gången bli svensk mästare. Senaste gången det hade hänt hade han just lämnat klubben för NHL.
Det blev nu inte så, men i kvalserien 2003 klev Sjödda fram. En målfarlig back hade han alltid varit, och under grundserien hade han gjort nio mål på 50 matcher. Ett ganska normalt facit för honom.
Nu när det verkligen gällde, i kvalserien, tog han sitt målskytte till nya nivåer. Och det behövdes verkligen, för motståndarlagen var bättre än de flesta hade trott.
Redan i första matchen, mot Linköping, blev det jobbigt. 1–1 vid full tid, 1–1 efter förlängning. Matchen avgjordes på straffar, och Janne Larsson avgjorde till Brynäs fördel.
Andra kvalseriematchen, borta mot AIK, blev också jämn och spännande. Efter två perioder stod det 1–1 sedan Janne Larsson gjort Brynäs mål. I tredje hamnade Sjödda i ett bra läge vid blå linjen och fick till en riktig fullträff. 2–1 till Brynäs.
I tredje matchen, hemma mot Hammarby, pricksköt han både andra och tredje målet när Brynäs vann med 4–1. Riktiga kanoner som målvakten inte ens hann se.
Inför den fjärde matchen, hemma mot Skellefteå, skrev Gefle Dagblad ”Skjut, Sjödda, skjut!” på löpsedlarna som delades ut till publiken. Och Sjödda sköt både 2–1 oc h 3–1 i andra perioden. Det blev också slutresultatet.
Efter fyra matcher hade han gjort fem av lagets tio mål och sett till att Brynäs skaffat sig ett ordentligt psykologiskt övertag i serien. Efter ytterligare fyra matcher (utan att Tommy Sjödin gjorde några fler mål, motståndarna var varnade) var elitseriekontraktet klart. Sedan prickade han också in avgörande 5–4 i sudden death i den avslutande matchen mot Rögle.
Även Janne Larsson, Niklas Anger och Daniel Wågström gjorde viktiga mål under kvalserien, men det går inte att komma ifrån att den då 37-årige Sjödda verkligen tog sitt ansvar både i omklädningsrummet och ute på planen. Man vågar inte ens tänka på hur det skulle ha slutat om inte han funnits med i laget den där våren, och han har även efter den aktiva karriären haft viktiga roller i föreningen.
Ännu en äkta brynäsare från Timrå.
Ulf Kriström
Foto: Gefle Dagblad
