Den rena klubbdräkten är Brynäs IF:s främsta varumärke sedan säsongen 2014-15. Men så har det inte alltid varit. Brynäs började med dräktreklam i slutet av 1950-talet, om än i blygsam skala, och har sedan dess varit i händerna på sponsorer.

Detta skrivet med en glimt i ögonvrån, för det normala förhållandet mellan klubben och dess samarbetspartners är just ett förtroendefullt samarbete. Men under ett antal år från mitten av 1980-talet och till slutet av 1990-talet var det lite tuffare tag – och det var klubbarna som tog stryk för att annonsörerna skulle bli nöjda.

Man skulle kunna säga att detta var en period då storföretagen började förstå att sponsring var mer än välgörenhet, att det fanns pengar att tjäna på att gå in med kapital i idrotten. Och att det lönade sig att ställa krav.

I ishockeyns Sverige blev det riktigt tydligt 1984 då Domus, nuvarande Coop, skrev ett avtal med Hockeyligan som tvingade alla lag i Elitserien att ha samma design på dräkterna för att publiken hela tiden skulle påminnas om att handla på Domus på väg hem från matchen. Eller helst varje dag. Brynäs tvingades alltså överge dräktdesignen med de randiga oken som man hade haft sedan 1959.

{!B}

I tre säsonger spelade Brynäs utan de randiga oken på grund av ett sponsoravtal med Domus. Men det var ändå Gevalia som syntes bäst på dräkten. Spelaren på bilden är Anders Bäckström, pappa till Nicklas Bäckström.

Det var inte populärt i Gävle, men Hockeyligan hade sista ordet. Detta avtal löpte på tre år och förnyades inte. Brynäs skulle alltså kunna beställa en uppsättning av den klassiska dräkten igen. Eller rättare sagt två, för det behövdes förstås en vit reservvariant också.

Men näringslivet klev åter in och visade vem som hade de ekonomiska musklerna. General Foods, som sedan 1971 ägt varumärket Gevalia och fabriken i Gävle, ville komma åt 60-talsgenerationen som var på väg att bli vuxna och förväntades dricka kaffe både till frukost och senare under dagen.

General Foods hade fått stor uppmärksamhet för annonskampanjen ”Oväntat besök” och var Brynäs IF:s huvudsponsor. Ända sedan 1981 hade det stått GEVALIA på en mycket framträdande plats på tröjorna, nämligen över magen.

{!A}

Många klagade när General Foods krävde att Brynäs skulle se ut som kaffepaket. Men när det blev SM-guld 1993 var nog alla rätt nöjda ändå.

Nu ville General Foods ta tillfället i akt och i ännu högre grad kommunicera sin hemvist i Gävle med hjälp av Brynäs IF. Så någon kom på att om laget spelade i röda dräkter och naturligtvis fortfarande med GEVALIA från höft till höft så skulle publiken kanske associera till de röda Gevaliapaketen som de brukade se i butikshyllorna när de var ute och handlade mat.

Per Dahlström var verksam i Brynäs IF:s ledning på den tiden och minns att det knappast var någon som gjorde vågen över förslaget.

–Men det handlade om så pass mycket pengar att vi helt enkelt inte hade råd att tacka nej, säger han.

Svaret blev alltså ja. Och den röda dräkten blev så långlivad att kritiken ebbade ut och tystnade. 1993 vann Brynäs till och med SM-guld, och vem orkade då hålla på och gnälla över vad det var för färg på dräkterna?

Avtalet förlängdes ett par gånger – klubben behövde fortfarande pengarna – men gick slutgiltigt ut efter säsongen 1996-97 när Brynäs ett par år i rad hade fått kämpa för att hänga kvar i Elitserien och kanske inte bedömdes ha samma marknadsvärde längre. Oavsett vad som låg bakom kunde hemmapubliken glädja sig åt att Brynäs spelade i svart igen hösten 1997. Och sedan dess är det ingen som har ifrågasatt den klassiska svarta dräkten. Som egentligen är en utveckling av den vita dräkt som vi kan se i bortamatcherna.

Men det är en annan historia som vi ska be att få återkomma till.