Ända sedan säsongen 2005 har Jörgen Sundqvist hjälpt Brynäs IF att försvara egen zon. Han närmar sig sexhundra matcher i högsta serien och har rutin i massor. Men den förra säsongen blev kort. Redan i mitten av oktober var det fädigspelat efter att en olyckshändelse i en match mot Växjö gjorde att två muskler i ena låret gick helt av. Ytterligare två muskler skadades och Sunken, som han kallas, fick en tuff resa tillbaka till isen.
Men nu är han snart där. Försäsongsträningen går bra och Brynäs fans kommer säkert att få se tröja nummer 22 på isen till hösten. Här berättar han om det som varit och blickar framåt mot sin trettonde säsong i Brynäs.
-Det har blivit annorlunda med försäsongsträningarna. När jag kom hit körde vi brottning och det var ett annat tänk då. Sedan Magnus (Ågren) kom har det ändrats ganska mycket. Både styrkebiten och konditionsbiten kan man säga.
{!A}
-Jag tycker att det blivit lättare med försäsongsträningen. Man har blivit mer insatt i hur viktig den är och jag har inga problem att motivera mig. Absolut inte. Jag menar hur många är det som har förmånen att få träna som jobb. Vi tränar under arbetstid och slipper nu resor och är lediga varje lördag och söndag.
"Han är som en fjällbjörk. Viker aldrig ner sig och står emot det mesta. Verkligen imponerande".
Citatet är fystränare Magnus Ågrens ord om Sunken. Efter den svåra skadan i oktober krävdes det något alldeles extra för att inte karriären skulle vara över.
-Jag har inte varit så mycket skadad alls. Men de två gånger det har skett har det varit rejäla saker istället. Båtbenet gick av för ett par säsonger sedan och nu slets två muskler i låret av. Jag opererade inte utan det läkte av sig självt. Jag fick hjälp av Magnus och så var jag till en läkare i Stockholm. Det var mycket sjukgymnastik i början men sedan körde jag på rätt hårt på is. Då fick jag ett bakslag. Det är lätt att vara efterklok men kanske gick vi på lite för hårt lite för tidigt. Det är svårt att veta. Särskilt som det inte är någon vanlig skada heller och svårt att veta hur andra gjort. Nu kör jag exakt samma övningar som de andra och det känns bara bra.
{!C}
I stort sett hela säsongen fick Sunken se från sidan. Naturligtvis urtrist och även om han är glad över att laget tog sig till final så är inte silvret något han är lycklig över.
-Det är ju svårt att glädja sig åt ett silver om jag ska vara ärlig. Det är inget som man kommer att ta upp om femton år och säga kommer du ihåg när vi kom tvåa. Men nu känns det som att vi har bra förutsättningar. Det är stabilt i föreningen och det känns som att vi har något på gång.
Säsongen 2011/2012 var Sunken med och tog guld. Efter den säsongen försvann många spelare. Till nästa säsong är laget i mycket intakt. Det är något han är positiv till.
-När vi vann guldet så tappade vi många tongivande spelare. Laget vi hade säsongen efter guldet var absolut inte lika bra. Nu tycker jag att det är positivt att vi har kunnat behålla så många efter en säsong som ledde ända till final.
{!B}
-Tidigare hade jag en mer offensiv roll. Spelade power-play och sånt. Men numer är jag mer defensiv. Jag trivs med det och kan ju njuta av att gå in och förstöra något pp-spel för ett annat lag. Förr var det mer man mot man. Nu spelar man med mycket mer press i egen zon. Jag gillar det. Det är ett aggressivt spel som passar mig bra. Att ligga rätt på isen är något som är min styrka. Jämför man med tidigare så är det högre fart nu. Svårast är att möta de små rappa och tekniska spelarna. En stor stark får du ja…kanske inte stopp på men det är lättare att få tag på en sådan spelare.
Till hösten blir det spel i CHL. Det ser Sunken fram mot.
-Det är bra matcher och en krydda på försäsongen. Mer tävling än träning. Dessutom är det bra lag som är med. Vi fick också bra resor. Finland, Polen och Tyskland. Hoppas att det drar publik.
