Adventskalender lucka 1 - Vår glömske landslagsman
Publicerad:
27 spelare har burit nummer 1 i Brynäs sedan Carl Einar Åbom drog den första riktiga hockeytröjan över huvudet i december 1943. På den tiden hade målvakten som synes en avvikande färg på tröjan precis som i fotboll, bandy och handboll, men det dröjde inte länge förrän man insåg att det var helt onödigt.
Carl Einar har gått till historien som den förste målvakt utanför Stockholmsregionen som fick spela i landslaget, och detta hände den 9 februari 1944. Han togs ut som reserv till Charles ”Tjala” Larsson, så det var inte meningen att han skulle få någon speltid. Men det var förstås ändå ett mycket hedersamt uppdrag.
Eftersom det var krig ute i Europa var det ont om landslag att spela mot, så i denna match fick landslaget i stället möta Sveriges bästa klubblag, nämligen Hammarby IF. Ingen riktig landskamp alltså, men Carl Einar ville ändå göra ett propert intryck och hedra Brynäs IF.
Det fanns dock ett problem med det, nämligen att hans begagnade benskydd var i uselt skick och föreningen inte hade råd att köpa nya bara för att han skulle sitta på spelarbänken på Stadion.
Så när Carl Einar klev av tåget på Stockholms central hade han inga benskydd med sig i trunken.
– Jag glömde dem hemma, sa han till förbundets representant.
Det höjdes väl ett ögonbryn eller två åt den repliken, för det första en målvakt borde packa ner är benskydden. Men det ordnade sig ändå, för landslagsledningen bad att få låna ett par av Södertäljes målvaktslöfte Arne ”Brand-Johan” Johansson, och det gick för sig.
Carl Einar fick även spela en riktig landskamp under sin karriär, och man kan kanske påstå att han grundade den kultur som skolat stjärnmålvakter som Hasse Isaksson, Lill-Åke Andersson, Leif ”Honken” Holmqvist och även Johan ”Honken” Holmqvist, Heimo Klockare, Hasse Dahllöf, Bernt ”Skräcken” Karlsson och Wille Löfqvist. Alla från Gästrikland utom Johan, som kom från Tierp men till stor del skolades i Brynäs.