Adventskalender lucka 14 - Straffläggare med temperament

Men att han också varit en skicklig straffläggare, det är nog inte många som minns. Här är två kortare utdrag ur min bok Berättelsen om bröderna Salming:

”Tre och en halv minut in i andra perioden fick Brynäs ett straffslag. Spelarna samlades vid båset och hade en snabb ordväxling med ledarna – varpå Stig Salming åkte ut till mittcirkeln och väntade på domarsignalen.

Stigge, inte Virus. Överraskande för publiken och säkert för Honken Holmqvist i AIK-målet, men inte för Brynässpelarna som ju mycket väl visste att Stigge var en mycket säker straffläggare.

Han åkte fram med pucken, fintade en dragning – och klippte till med ett stenhårt slagskott. 1–3!

Sedan åkte han jublande fram till långsargen och slog klubban i småbitar. Laddningen var det inget fel på, och målet innebar att Brynäs fick ny energi. Innan matchen var slut hade de vänt till seger med 4–3 och hade sju poängs marginal ner till tvåan Leksand. Med fem matcher kvar.

Visserligen blev det förlust mot just Leksand i omgången därpå, vilket tände ett visst hopp i Dalarna, men det blev ingen mer förlust förrän i den sista och helt betydelselösa matchen (mot MoDo). 

Brynäs tog sitt sjätte SM-guld, Stig sitt andra och Börje sitt första.”

Och så citat nummer 2 ur samma kapitel:

”Hur gick det då för Brynäs i seriespelet?

Jovars, det rullade på. 5–0 mot nykomlingarna Nacka, 5–3 mot Södertälje, 2–1 mot Timrå, 7–0 mot Björklöven, 6–3 mot MoDo, 5–2 mot Djurgården, 5–0 och 5–2 mot Tunabro. Åtta raka, det var som det skulle vara.

Visserligen var segersiffrorna i ett par matcher så pass knappa att det gnölades lite på stan. På den tiden stod man ofta i kö på banken, på postkontoret, i snabbköpet och på Systembolaget, så det fanns gott om tillfällen att man och man emellan diskutera varför det inte blev tvåsiffrigt i varje match.

Men som sagt, åtta raka var väl ändå rätt OK. Och räknade man bara grundseriematcher så var grabbarna faktiskt uppe i 21 raka segrar. 13 föregående säsong.

I den nionde omgången gjorde Brynäs visserligen nio mål men släppte också in sex. Mot nykomlingen Nacka hemma i Gavlerinken!

Det ledde till en hel del kritik, bland annat från undertecknad i Gefle Dagblad. Man måste nämligen komma ihåg att Brynäs var regerande svenska mästare och ofta vann med mycket stor marginal. Förväntningarna var enorma, men resultaten i denna grundserie ansågs medelmåttiga.

Inte ens bröderna Salming stack ut. 

Jo, Stig i ett avseende. Han missade i matchen mot Nacka ett straffslag för första gången sedan han kom till Brynäs.

Tre dagar senare fick Brynäs straff även borta mot Södertälje i ett läge då ställningen var 2–0 till Brynäs. Tommy Sandlin tyckte att det skulle vara psykologiskt riktigt att låta Stig Salming slå även denna.

Detta straffslag blev en spektakulär historia. Först åkte Stigge och satte sig i båset för att få ner pulsen en aning – det var viktigt för hans ego att det blev mål – och samtidigt snurrade flera av lagkamraterna runt i mittcirkeln för att förvirra motståndarmålvakten.

Efter en halv minut åkte Stig ut på isen, tog fart mot målet...och missade igen!

När han gjorde ett straffmål på Honken säsongen före slog han klubban i småbitar av glädje. Nu gjorde han samma sak i ren frustration. Det finns alltid en anledning att slå sönder en ishockeyklubba.

– Jag blir förbannad då jag inte lyckas, sa Stig en gång till Expressens Singel Ericsson. Somliga menar att man då inte ska dänga klubban i isen så att flisorna yr och svära så det osar svavel. Men jag ska säga en sak: det lättar!”

Text: Ulf Kriström.

Foto: Olle Mattsson, Gefle Dagblad.