Här är hela historien:
Sedan Brynäs vunnit sitt första SM-guld 1964 dominerade klubben svensk ishockey under resten av 1960-talet. Visserligen tog Västra Frölunda guldet 1965 och Leksand 1969, men det var mer resultatet av slarv och tillfälligheter. Alla visste att Brynäs hade det bästa laget.
Men skulle 70-talet också domineras av Brynäs? Ja, mycket talade för det eftersom stommen i laget var densamma som under hela 60-talet och dessutom förstärkt med ett antal nyförvärv av högsta klass. Alla ville spela i Brynäs, och värvarkungen Breit Hellman kunde plocka russinen i kakan.
Men i Leksand, som alltså hade tagit guldet säsongen före, var respekten ganska måttlig. De ville göra det igen – och de hatade Brynäs.
Efter tre omgångar toppade Leksand slutspelstabellen på bättre målskillnad än Brynäs. SM-striden avgjordes på den tiden i en serie där de fyra bästa lagen från norrgruppen mötte de fyra bästa från södergruppen, och båda lagen hade vunnit sina matcher så långt.
I den fjärde omgången möttes Brynäs och Leksand i Gavlerinken. Det återstod visserligen elva omgångar av SM-serien, men matchen var otroligt upphaussad och halva Dalarna hade rest till Gävle denna januaritorsdag. Så kändes det i alla fall, det var ett enormt tryck runt rinken.
Leksand hade också ett starkt lag med stjärnor som Dan Söderström, Mats Åhlberg, Nisse Nilsson och bröderna Abrahamsson. Backen Thommy och målvakten Christer. Lika hetlevrade som skickliga.
Leksingarna var förväntansfulla inför matchen. Nu skulle de koppla ett grepp om SM-titeln.
Men det blev som det oftast blev när Leksand spelade i Gävle. Brynäs tog kommandot, och Inge Hammarström gjorde 1–0 efter 12.31. Det resultatet stod sig länge, men efter åtta minuter av andra perioden small det igen. Lars-Göran Nilsson styrde in pucken från nära håll.
Brynäsarna jublade, men Leksand protesterade. De hävdade att han redan var inne i målgården när han fick pucken. Inte minst Christer Abrahamsson i målet var säker på sin sak.
Och domarna underkände målet efter en stunds överläggning.
Sju minuter senare hände det igen, men med Lennart ”Tigern” Johansson i huvudrollen. Han höll sig framme och slog in pucken från nära håll.
Leksandsspelarna tyckte att Tigern stod i målgården och protesterade minst lika vilt som efter Lars-Görans mål. Men den här gången var domaren Olle Granberg bestämd: målet var godkänt.
Då blixtrade det till i skallen på Christer Abrahamsson. Han skrinnade iväg över halva banan fram till Granberg som stod vid sargen i närheten av sekretariatet, kastade sig över honom och tog ett rejält stryptag.
Spelarna runt omkring bara gapade. Alla utom en, världsmästarbacken Bertil ”Masen” Karlsson som kommit från Strömsbro till Brynäs för att få chansen att vinna ett SM-guld innan karriären var över. Han åkte resolut fram och drog bort Abrahamsson.
Alltihop skulle självklart ha resulterat i matchstraff och en lång avstängning, men Granberg blev så paff att Abrahamsson klarade sig undan med tio minuters utvisning för misconduct. Och det innebar att han i praktiken inte fick något straff alls eftersom en utespelare fick sätta sig i båset i tio minuter medan Abris fick fortsätta på isen och Leksand fick spela med fullt lag.
Det var ändå ett historiskt regelbrott som det pratas om än i dag fast det inträffade för mer än 50 år sedan. Och Abrahamsson kom alltså undan utan straff!
Men Leksand straffades i alla fall...av Brynäs, som vann med 4–0. Och som till slut också tog sitt femte SM-guld.
Foto: Gefle Dagblad
Text: Ulf Kriström
