Vi hyllar Kenth – igen

Då Brynäs säsongen 1943-44 spelade i högsta serien för första gången hette lagledaren Axel Svensson. Han kallades Pälsa och hamnade i matchsekretariatet när han lämnade ledarjobbet. Sekretariatet vid Islandsbanan på södra sidan av järnvägen, vill säga, för där spelade Gävlelagen sina hemmamatcher på 1940-talet.

Sedan byggdes Isstadion på Nynäs, och då flyttade hela funktionärsgänget dit. Till ett något bekvämare men i regel svinkallt bås. Det blåste snålt från havet och det gällde att vara ordentligt påpälsad för att klara av att sitta stilla och jobba under ett par timmar.

Det var ett väl sammansvetsat gäng i detta sekretariat. Sven Hellström var speaker, och så tillkom förbundsgubbar som Tage Malmberg och Thore Söderström. Pälsa Svensson var tidtagare med kronometer mellan de frusna fingrarna, och han lyckades övertala svärsonen Hans Larsson att också vara med och hjälpa till.

Hans hade en liten son som blev intresserad av ishockey och gärna följde med pappa och morfar på matcherna. Till en början satt han förstås bara och tittade på, men han lärde sig mer och mer för varje match. Det stod inte på förrän grabben, som heter Kenth, fick enklare uppgifter i gänget.

Tage Malmberg tog över som speaker när Sven Hellström hade slutat, men Tage blev mer och mer engagerad i Brynäs administration och var dessutom sekreterare i Gästriklands Ishockeyförbund. Tiden räckte inte till, och 1973 – då matcherna och förstås sekretariatet sedan ett halvdussin år hade förflyttats till Gavlerinken – började han trappa ner på allvar.

Vem skulle då kunna bli hans backup som speaker?

Ingen av de äldre herrar som varit med genom alla år ville ta det ansvaret, så det fanns nästan inget annat alternativ än att fråga 17-årige Kenth.

Det var ett svårt val för honom. Han hade nämligen under hela sin uppväxt flytt från alla situationer där han var tvungen att tala inför ens den minsta publik, men av någon anledning tackade han ja.

Och där började en speakerkarriär som nu varat i mer än 50 år och som ingen ännu kan ana slutet på.

– Jag fortsätter så länge Brynäs vill ha mig och jag själv fortfarande tycker det är kul, säger han.

Kenth uppskattar att han tjänstgjort i mer än 1 500 Brynäsmatcher, och det kan nog stämma om man räknar in Europacup och Star Cup och allt vad cuper heter.

Till det kan man lägga att han faktiskt medverkat i fem VM-finaler, nämligen följande:

●Junior-VM-finalen i Gavlerinken 1993.

●Senior-VM-finalen i Globen 1995.

●Senior-VM-finalen i Scandinavium 2002.

●Curling-VM-finalen för herrar i Gavlerinken 2004.

● Curling-VM-finalen för damer i Gavlerinken 2004.

Ja, när junior-VM med superstjärnor som Peter Forsberg och Markus Näslund spelades i framförallt Gävle 1993 var det naturligt att Kenth Larsson och hans sekretariat skulle få ta sina vanliga platser i arenan.

Men Gävlesonen Hans-Ivar Engvall,  som jobbade på Svenska Ishockeyförbundet, visste att det var en sak att vara speaker i Elitserien och något helt annat att göra det internationellt. Språkligt inte minst.

– Jag tycker du ska komma ner och speaka i Sweden Hockey Games så att du lär dig rutinerna, sa Hans-Ivar.

Och så blev det. Landskamperna i Globen blev en bra uppladdning inför junior-VM. Och det stannade inte vid det – förbundet, spelarna och inte minst publiken gillade vad de hörde till den grad att Kenth Larsson engagerades vid alla A-landskamper och mästerskap på svensk mark från 1993 till 2013!

Att vara självskriven som speaker i två hemma-VM i följd säger en del om kapaciteten.

När så curling-VM för både damer och herrar skulle arrangeras i Gavlerinken 2004 behövdes en speaker. Det fanns hockeyfolk, framförallt den gamle världsdomaren Stig Karlsson, i projektledningen – och, oavsett om det var Stigs eller någon annans idé, kändes det naturligt att fråga om inte Kenth skulle kunna vara speaker.

– Jamen jag kan ju nästan ingenting om curling.

– Spelar ingen roll, det kommer att funka ändå.

Kenth lärde sig snart nog att curling var något helt annat än ishockey. Inget speakerjobb under spelets gång utan bara mellan matcherna. Allt han behövde i förberedelseväg var att plugga in en del facktermer.

– Och jag hade sett en del curling på TV, så jag var inte helt nollad.

När Kenth sedan fick höra att ganska många ledare, däribland en del kanadensiska, hade frågat var det svenska förbundet hittat en så initierad speaker...ja, då blev han stolt och glad.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Bildbyrån.