Hatten av för en gammal mästare

Janne föddes i Haparanda och spelade seniorhockey redan som 14-åring i division 3. Redan innan han fyllt 16 värvades han till Piteå IF i tvåan, och där gick det så bra att han tog en plats i Sveriges U19-landslag säsongen 1974/75.

Brynäs värvarkung Breit Hellman, som hade god koll på talanger i Norrland ända sedan tidigt 60-tal, hade hört av sig redan före junior-EM – och om Breit ringde så blev man glad om man var en ung och lovande hockeyspelare. Brynäs ville alla bli värvade av även om det inte blivit något SM-guld sedan 1972.

Så 18-årige Jan Asplund flyttade till Gävle och tog en plats i laget direkt. Han spelade back och visade sig bland annat vara en skarp målskytt från blå linjen. Han vara högerskytt, vilket nog var till nytta i anfallszonen.

Unge Asplund tog för sig mer och mer och fick redan första säsongen uppleva känslan av att bli svensk mästare. Lika galant gick det 1976/77, då han också fick debutera i Tre Kronor.

I slutet av 1970-talet tog karriären slut för 60-talshjältar som Lars-Göran Nilsson och Tord Lundström. Brynäs dominerade inte längre svensk ishockey, och det var svårt att ta in både för spelarna och för den bortskämda Gävlepubliken.

Men Janne Asplund fortsatte producera och behöll sin plats i Tre Kronor. Dessutom var han på väg att bli NHL-spelare. Han var våren 1979 nästan klar för Chicago Black Hawks. Fotograferad i deras klubbdräkt, till och med. NHL-karriären var utstakad, men Janne var inte säker på att han var riktigt redo för NHL än och bad att få vänta en säsong till innan han tog steget.

I en landskamp mot Tjeckoslovakien våren 1979 fick han Milan Novys klubbspets i ögat, och det visade sig så småningom att hela synen inte gick att rädda och att ishockey inte var att tänka på på ett tag. Chicago tappade intresset, och Janne upptäckte när han väl kom tillbaka i träning att det inte funkade att spela back och inte ha fullgod syn. Däremot gick det bättre att spela forward, så han skolade snabbt om sig – en lätt match för en kille med det spelsinnet.

Som forward spelade han en viktig roll när Brynäs med minsta tänkbara marginal tog sig till SM-slutspel 1980, plötsligt hittade formen och vann guld under Tigern Johanssons ledning. Tredje guldet på fem år för Jannes del.

Han blev kvar i Brynäs till 1982 och gick därefter till Västerås. Flyttade tillbaka till Gävle och spelade en säsong (19784/85) i S/G Hockey och avslutade elitkarriären med två säsonger i MoDo.

Även på senare år har Janne Asplund ägnat sig åt ishockey – i en roll som spelaragent. Han är också med och bedömer kandidater till Tigernstipendiet och missar sällan en hemmamatch för Brynäs.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Gefle Dagblad.