Adventskalender lucka 9 - Breit Hellmans bästa värvning
Publicerad:
Breit Hellman var den i Brynäs IF som var spindeln i nätet när det gällde värvningar under 1960- och 70-talen. Han lyssnade på vad Håkan Wickberg och andra spontana talangscouter sa, åkte själv och bedömde och såg till att fixa med kontrakt och allt annat praktiskt.
Det fungerade, och Brynäs fick nästan alltid de spelare de ville ha. Men det fanns några undantag: Rolle Stoltz, Curre Lundmark, Dan Söderström och Anders Hedberg tackade av olika anledningar nej i sista stund. Och ibland blev tipsen från spelarna lite för många på en gång.
– Nu får ni lugna ner er, fick Breit säga ibland. Det måste finnas några kvar att spela mot också.
Men många nya spelare blev det ändå och en gång fick Breit frågan om vilket nyförvärv som var det bästa av alla.
– Lars-Åke Sivertsson. Utan tvekan.
– Jaha, varför det då?
– Jo, det var han som fick hit Tigern.
Så var det. Sivert och Tigern spelade ihop i flera landslag, och när det en dag dök upp en chans att slå till och skriva kontrakt var det inga problem. Tigern var väl bearbetad och blev den som på flera sätt ledde Brynäs in i den gyllene epok som började 1963/64 och höll i sig under i princip hela 1970-talet.
Men i rättvisans namn ska sägas att Lars-Åke Sivertsson själv var en nästan lika viktig del i den processen. Han var blixtrande snabb, både målfarlig och ettrig. Han spelade 255 matcher på elva säsonger och snittade mer än en poäng per match. Det säger en hel del om kvaliteten.
Text: Ulf Kriström.
Foto: Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.