Adventskalender lucka 18 - Pappa Prosten lät sig övertalas

Men ingen har haft nummer 18 så länge som Stefan Karlsson, Lill-Prosten. Han hade 18 från debuten 1964 tills han slutade 1981 med undantag för en säsong i västtyska ligan.

Lill-Prosten, eller Prolle som han ofta kallades, var också den förste med detta nummer, som var ögonbrynshöjande högt på den tiden. Precis som med till exempel Kulan Johnsson var alla lägre nummer upptagna, så föreningen fick beställa en helt ny tröja.

Det kunde dock ha blivit så att Brynäs helt gått miste om snipern Prolle. Hans pappa Erik, med smeknamnet Prosten, var GIF:are och gillade inte Brynäs IF. På hans tid var det geografiska gränser som rådde inom idrotten i Gävle, och tillhörde man Gefle IF var det nästan otänkbart att spela för Brynäs – eller för all del Strömsbro.

Erik var för övrigt på sin tid en mycket framstående fotbollsspelare i Gefle IF och under några år även i AIK. Hade han inte varit ungefär jämngammal med Gunnar Nordahl hade han säkert blivit center i landslaget.

Sonen Stefan, född 1946, hade ärvt pappas gener och var en hejare på idrott. Fotboll, friidrott, ishockey...ja, särskilt ishockey som han hade stor talang för.

Problemet var att bäste kompisen Christer Carlsson spelade i Brynäs och ville ha Stefan med sig dit. Men pappa Prosten satte sig mycket bestämt emot det.

Så det blev blankt nej. Men efter en riktig övertalningskampanj, inte minst från den legendariske Brynäsledaren Sop-Åke Andersson som liksom Erik var kommunanställd, gav han med sig.

Några år senare fick Stefan chansen i A-laget, 18 år gammal, på den vakanta platsen intill Håkan Wickberg och Tord Lundström i B-kedjan. Den behöll han i 16 säsonger (även om han fick andra kedjekamrater mot slutet av karriären) och hela tiden med nummer 18 på ryggen.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.