En meriterad pensionär
Publicerad:
Ishockey och trav hör ihop. Åtminstone var det så förr i tiden då nästan alla i hockeykretsar spelade på hästar och var otroligt pålästa när det gällde kuskar, tränare, körtaktik, utfodring, avel...ja, allt.
Med detta som bakgrund återkopplar vi till en kväll för ganska många år sedan, kanske kring sekelskiftet, då ett gäng gamla spelare hade samlats för att se en travsändning på TV. I en paus kom samtalet att kretsa kring guldlaget 1980 då Tigern Johansson var tränare.
– Hörru Johan, sa Lars-Göran Nilsson, hur kom det sig att du satsade på Bäckis? Han hade ju bara spelat i division 2 innan han kom hit.
– Bäckis, svarade Tigern, tog vi för aveln.
Allmänt gapskratt följde.
För den som inte vet kan vi förklara att den som kallades Bäckis på den tiden var Anders Bäckström, en back som kom från Ånge 1978 då han ännu inte fyllt 18 år och som på senare år är mer känd som pappa till Bäckis. Det vill säga Nicklas Bäckström, återvändaren från Washington Capitals. Därav skämtet om aveln.
Det skulle för övrigt vara en lätt överdrift att påstå att Anders värvades till Brynäs. Klubben hade i ett par år haft ögonen på målvaktslöftet Lasse Eriksson i Ånge, och då affären fullföljdes på våren 1978 tyckte Lasse att det skulle vara trist att behöva lämna bästa kompisen, Anders Bäckström.
– Du kan väl hänga med till Gävle? sa han.
Ja, Anders tyckte att det skulle vara trevligt att få spela på en högre nivå, så han tackade ja.
Nu gick det förstås inte ens på den tiden att själv bestämma i vilken serie man skulle spela, men eftersom Brynäs hade haft mål-Lasse under uppsikt så visste ledarna att inte heller unge Bäckström var vilken dussinlirare som helst. Han kunde bli något, det var inte tal om annat, så Lasse fick som han ville.
Anders var 17 år då han flyttade till Gävle och kom med i juniortruppen som tränades av just Tigern Johansson. Och där gick det riktigt bra, han blev snabbt ordinarie och fick till och med spela tre matcher i A-laget under säsongen. Ja, han fick även spela en match med U20-landslaget.
Säsongen därpå tog Tigern över seniorlaget och tog med sig några av sina juniorer, däribland Bäckis.
Mot alla odds, efter några magra säsonger och efter en skakig grundserie, tände Brynäs till i slutspelet och vann SM-guld för tionde gången. Bäckis var ordinarie hela säsongen både i Brynäs och i U20-landslaget.
Han fortsatte spela hockey till 1988 och skrapade ihop 320 matcher under sin karriär. 15 år senare tog sonen Kristoffer plats i Brynäs A-lag, och ett år senare var det dags för lillebror Nicklas att debutera.
Hans karriär är ju välbekant, men när det pratas ishockey i familjen numera – det händer – kan Anders ändå påminna om vem av de tre som kan titulera sig svensk mästare.
Dessutom kan han numera om han vill titulera sig pensionär, för just i dag fyller han 65 år. Brynäs IF lyfter på hatten för en viktig trotjänare och avelshingst.
Text: Ulf Kriström.
Foto: Bildbyrån.