I dag tänker vi på Sivert
Publicerad:
Han har inte någon vepa i taket på Monitor ERP Arena, det har inte skrivits någon bok om honom och han är ingen som dagens hockeypublik har hört några anekdoter om. Men Lars-Åke Sivertsson var en framstående målskytt och en mycket viktig kugge i Brynäs under hela 1960-talet.
Sivert, som han kallades, gick bort 2014 men skulle ha fyllt 85 år i dag. Vi vill därför gärna hedra hans minne genom att i någon mån rekapitulera hans betydelse för föreningen.
Breit Hellman var under många år, långt innan det fanns några spelaragenter och sportchefer, den som ansvarade för att förstärka Brynäs IF:s spelartrupp mellan säsongerna. Då Breit fick frågan om vilken av alla värvningar som var den bästa han gjort brukade han svara Lars-Åke Sivertsson.
– Och varför det då?
– Jo, det var han som fick Tigern Johansson att komma hit.
Det var bara delvis allvarligt menat, för Sivert hade verkligen egna kvaliteter på isen. Och han var, vid sidan av Kjell Larsson och Sören Borgström, de första riktiga värvningar som Brynäs gjorde inför klubbens avancemang till division I 1960.
Lars-Åke hade värvats till Öster i Växjö ett par år tidigare men gjorde militärtjänst i Gävle 1959 och 1960. Det gav Breit möjlighet att träffa honom och övertala honom om att satsningen som Brynäs gjorde var seriösare än Östers. Att grabben var värd att satsa på var uppenbart, för 1959/60 hade han spelat fyra landskamper och gjort totalt fyra mål.
Så när Sivert muckade stod Breit nästan bokstavligt vid porten till I14 med övergångshandlingarna i portföljen under armen. Så Sivert skrev på – och inte nog med det:
Han övertalade också sin lagkamrat i Öster, backen Sören Borgström, att också komma till Brynäs. Och han tipsade om att det hemma i Bollnäs, som han ursprungligen kom från, fanns en fantastiskt talangfull 16-åring som hette Kjell Larsson.
Kjell, som kallades Pipis bland kompisarna och också var bra i bandy, blev förstås smickrad av att en klubb i högsta serien ville ha honom. Och Breit, som var en bra förhandlare, lyckades övertyga föräldrarna om att Brynäs IF skulle ta väl hand om honom.
Följaktligen hade Lars-Åke Sivertsson redan innan han spelat en enda match för Brynäs scoutat två nyförvärv till.
Själv gjorde han 13 mål under sin första säsong i Brynäs. Bara Håkan Wickberg gjorde flera (16). 1961/62 gjorde han 21 och Håkan 22, och efter den säsongen var klubbledningen helt inne på att förstärka ytterligare. Lars-Åke hade spelat i juniorlandslaget med Tigern i flera år – de var födda med bara några veckors mellanrum – och just då hade han kommit lite på kant med Wifsta/Östrands ledning och var så att säga mogen för att ta steget.
Så Lars-Åke ringde till Tigern och sa att nu är det väl ändå dags att du kommer till Brynäs.
– Vi ska få spela i samma kedja också precis som i juniorlandslaget.
Så blev det också. Tigern skrev på för Brynäs och fick mycket riktigt spela i samma kedja som Lars-Åke och bollgeniet Hasse Sjöberg, som hade värvats från GGIK 1961. De var nästan lika effektiva som den nya succékedjan Kjell Larsson-Håkan Wickberg-Tord Lundström och mycket delaktiga i att Brynäs vann sitt första SM-guld 1964.
Säsongen därpå, 1964/65, var Sivert bäste målskytt i laget i grundserien och näst bäst efter Tord om man också räknade in slutspelet.
Under hela sin karriär, som avslutades 1971, spelade han 255 matcher, gjorde 196 mål och assisterade till 60. 256 poäng på 255 matcher, det ger ett snitt som mycket få SHL-spelare kommer i närheten av numera.
Han vann sex SM-guld och spelade 28 landskamper. Två VM-turneringar blev det också, med ett brons 1965 som bästa merit.
Text: Ulf Kriström.
Foto: Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.