Adventskalender lucka 24 - Hon har inte alltid gillat Brynäs

Men när de kom och värvade Erika Grahm, då var det nära att topplocket sprack. Erika från Frånö som spelat i MoDo i hela sitt eller åtminstone i 13 år skulle lämna klubben.

Och gå till Brynäs!

Ja, så blev det. Erika blev brynäsare vid 27 års ålder trots att MoDo vid den tiden, 2018, faktiskt hade ett lag som var ett snäpp bättre.

Varje gång Brynäs tidigare hade hört av sig hade de fått till svar att Erika trivdes kanonbra i MoDo och inte var intresserad av att flytta. Hon hade spelat där sedan 2005, hade på senare år ett halvtidsjobb på kansliet och nästan alla kompisar i klubben eller åtminstone i Örnsköldsvik.

Det var flera klubbar som hörde av sig under årens lopp. Erika var ändå landslagsspelare sedan 17-årsåldern, och alla kände till hennes kapacitet på isen. Men alla fick nej, och det var nästan så att Brynäs fick ett mer bestämt nej än alla andra. Anledningen berättade hon i en intervju med hockeysverige.se:

– Då jag var barn tyckte jag inte alls om Brynäs. Då de kom till Övik 1999 och vann den avgörande finalen mot MoDo var jag åtta år och helt förkrossad. Och Ove Molin, han som gjorde sista målet i tom bur och jublade innan pucken gick i mål...honom tyckte jag sämst om av alla. Det är klart att det där gick över med tiden, men en liten tagg satt nog kvar.

Så det var inte mycket som talade för att Erika Grahm någonsin skulle flytta till Gävle. Men så ringde Johan Cahling, som då var kommersiell chef i Brynäs IF, efter säsongsslutet 2018 och berättade att Brynäs hade bestämt sig för en nysatsning på dam- och flickverksamheten och att de ville att hon skulle leda den verksamheten.

MoDo hade då blivit utslaget i semifinalen i SM, vinter-OS i Sydkorea hade avslutats utan någon svensk medalj och Erika hade själv tänkt att det kanske var dags att göra något annat, att ta någon sorts karriärkliv.

Diskussionerna ledde fram till att Erika dels började spela för Brynäs hösten 2018 och dels utsågs till sportchef ett år senare.

Allt föll på plats eftersom Erika var sugen på något nytt och eftersom hennes dåvarande sambo jobbade i Uppsala vid den tiden. Och den gamla animositeten gentemot Brynäs flagnade bort för varje dag som hon klev in på det nya jobbet. Det var till och med jättetrevligt att arbeta ihop med Ove Molin.

Den första bortamatchen mot MoDo spelades så sent på säsongen som den 15 januari, men för Erika var det ändå en bisarr känsla att kliva ur bussen och in i arenan som nästan varit hennes hem under så många år.

– Vad gör jag här? Det var första känslan. Jag tyckte att det var hela världen mot mig. Allt kändes helt skevt. Vi värmde upp på fel sida, jag bytte om i bortalagets omklädningsrum…det var väldigt märkligt.

Matchen slutade 2–1 till MoDo. Erika spelade fram till Brynäs mål och missade två gånger i en straffomgång som omfattade tolv försök för båda lagen och där Klára Peslarová (nu i Brynäs) stod i MoDo:s mål.

Erikas spelarkarriär avslutades 2021 med en klar finalförlust mot Luleå. Hon var närmast otröstlig efteråt men kan ändå trösta sig med att hon var med och vann SM 2012 med MoDo.

Men Erikas karriär kunde ha fått ett tvärt slut ett år dessförinnan. På våren 2011 då hon var 20 år kände hon under en löprunda att det var något som inte stod rätt till.

– Det brände till i ryggen och jag tappade all kraft. Benen bara vek sig, och under två veckor blev det bara värre och värre. Jag orkade inte ens lyfta på fötterna.

En specialist på sjukhuset i Umeå misstänkte att hon hade drabbats av multipel skleros, MS, en sjukdom som det egentligen inte finns någon behandling mot, och Erika såg ett liv i rullstol framför sig.

Men tack och lov visade det sig att det inte handlade om MS utan om Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom som inte är obotlig.

På sjukhuset fick hon påfyllning av vita blodkroppar, och det kickade igång immunförsvaret. Långsamt återvände kroppafunktionerna, och redan när säsongen 2011-12 började var hon igång för fullt och tog alltså SM-guld den våren.

– Hela säsongen var episk, och att avsluta den med att vinna SM var en dröm, säger hon.

Text: Ulf Kriström.

Foto: Bildbyrån.