2011-10-12
Modo Hockey - Brynäs IF 4-3 sd (2-1, 0-1 1-1, 1-0)
Period 1
0-1 01.15 Mats Lavander (Johan Larsson) EQ
1-1 09.21 Rob Schremp (Mika Hannula) PP1
2-1 12.11 Rob Schremp (Mika Hannula, Frederick Meyer) EQ
Period 2
2-2 29.20 Mats Lavander (Lars Jonsson, Mads Hansen) PP2
Period 3
3-2 46.54 Frederick Meyer (Niklas Sundström) EQ
3-3 59.20 Calle Järnkrok (Jakob Silfverberg) EQ
Period 4
4-3 63.12 Frederick Meyer (Ole Christian Tollefsen, Rob Schremp) EQ
Skott: 28-34
Utv. min: 6-4
Publik: 5149
Domare: Thomas Forsström, Niclas Johansson, Anders Ahlström, Tomas Ahlström
Matchrapport
USA – Brynäs… 4 - 3
Måndagar och onsdagar… vem är det som lagt schemat egentligen? Är det inte så att normalfamiljen planerat in ridning, garagerensning, pingpong och annat tjafs dessa dagar för att i övrigt kunna ägna all tid åt elitserien? Och är det inte så att dessa ovanliga speldagar även sätter sin prägel på spelkvalitén, effektiviteten och skärpan? Jag vill i alla fall tro det.
Två lag, varav det ena söker efter ett fungerande spel och det andra söker t i l l b a k a till ett fungerande spel, hade stämt träff i Örnsköldsvik för att göra upp. Som Hasse & Tage en gång sa rörande en skönhetstävling någonstans i landet… Ingen vann!
Som vi alla vet har Brynäs vid ett par tillfällen visat upp en märklig oförmåga att komma igen efter ett tidigt baklängesmål och därför var Lavanders ledningspuck efter dryga minuten en riktig injektion… eller?... öhh... tja… det b o r d e har varit en riktig injektion i alla fall men tyvärr… Detta var väckarklockan för hemmalaget som påhejat av drygt 5100 personer pumpade sig in i matchen och successivt började testa om ”The Incredible Honk” hade några nya trix på gång. Det hade han… och lite senare under kvällen säkrade han en ny inteckning i pokalen ”Veckans räddning”.
Pressen från hemmalaget blev dock till slut övermäktig och efter knappt halva första perioden sitter kvitteringen genom hemmalagets ena amerikan – Schremp (?). Lite dans, lite klapp-klapp, lite musik (gäsp!)… och sedan är matchen igång igen. Kämpa grabbar!
Ahmenvaf… ” Har ni hört den förskräckliga händelsen...” (Hallbäck!)… är inte den där Schrempfan där igen och stänker in tvåan? Jag vill inte framstå som en dålig förlorare men… hey Mr Schremp!… slagskott från två meter är väl lite taskigt?… hur sjutton ska en målvakt kunna hinna reagera på det? Usch Modo… ”respektera motståndaren” som det så vackert heter när landets expertelit uttalar sig i olika betal- och public-service-sammanhang! Mot bakgrund av det illvilliga slagskottet bör det nämnas att ett uppskattat inslag för kvällen var när Ikon-Wille oförhappandes innan matchen dök upp och för ett glatt gäng berättade om hockeylivet förr. Bland annat påpekade han att det under hans aktiva karriär på 20-talet, dvs innan hockeymasken var uppfunnen, ibland kändes lite kymigt att möta Modo i Kempehallen eftersom det då fanns ett par hemmaspelare med rejäla bössor. Hade Schremp kommit över den informationen?
Nåväl… 2-1 och nästan fem sjättedelar kvar. Det här ska vi väl vända? Den i vanliga fall meningslösa ”kraftbrytaren” fyllde idag sin funktion och då tänker jag inte främst på snöröjningen i målgården. Grabbarna snackade sig samman, googlade på Schremp och vips… nu var linjerna i spelet tillbaka igen. Brynäs pressade tillbaka Modo och ett powerplay under periodens sista två minuter för elitseriens starkaste lag i den spelformen gav 20-talet Brynässupportrar kvitteringsvittring men ack… underläge och paus.
Andra perioden inleddes med ett ställningskrig där en kavalkad av halvbra och halvdåliga passningar över rödlinjen knappast fick nytillkomna åskådare att rusa ner till souvenirshopen för att försäkra sig och om seriebiljetter för resten av säsongen. Tur att man varit med förr och vet att ”allt kan hända i hockey” (förlåt!) och vips… ”Pang och Muller” (som man säger i Trollhättan) plötsligt får vi chansen att briljera i fem mot tre. Brynäs etablerar tryck och via Hansen och Jonsson för Lavander oss tillbaka in i matchen. 2-2… härligt!
Ett powerplay för Modo strax efter kvitteringen gör dock att Brynäs tappar det där substantivet som Boork alltid tjatar om och minuterna rullar på utan att något lag ska anklagas för att köra över det andra. Periodpaus och laddning inför sista… eller kanske näst sista?
Det luktar absolut poäng… men hur många blir det? Tja… knappt sju minuter in i den tredje perioden är det dags för nästa Modo-jänkare att presentera sig – Meyer (www.google.se... Hmm..??). En liten kalldusch men ändå känns det som att grabbarna ska kunna reda ut detta. Brynäs ökar trycket men ett försvarsinriktat Modo skär effektivt av uppspelen och tråkar ut det anfallsinriktade laget med sargflipper i egen zon.
Tiden går och nagelbitandet övergår pga materialbrist till knaprande på fingertopparna. Noll poäng… igen … en onsdag… ?
Nej!… ikväll skulle vi ha en poäng med oss hem till Gävle. Brynäs plockar ut Honken och etablerar tryck i anfallszon och visst kan vi lita på metallgänget! På passning från Silfverberg styr Järnkrok in pucken med någon utstickande kroppsdel eller klubbspets. Domaren kollar med sin kollega i videorummet och efter ett par minuter får vi jubla igen… 3-3 och chans på mer!
Slutsignalen klingar och en oviss förlängning tar sin början. ”Fyra spelare i varje lag borde nog gynna Brynäs” säger jag till min bänkgranne och försöker låta otroligt förtroendeingivande och påläst. I samma sekund styr den där Meyer (Ahmenvaf…!) in segerpucken… Ridå, men en sent räddad poäng lindar sig ändå ganska skönt runt hjärtat.
Brynäs har fortfarande lite att jobba på men nog känns det som att det finns ett sparkapital på någon välvilligt inställd bank och att detta snart borde kunna ge en skaplig avkastning?
Vadå… är det någon ska anmälas för ett överfall?... jaja… tabloiderna, ”experterna” och disciplinnämnden ska ju också leva så dom får sköta det där. Vi andra, som älskar hockey, laddar för Hockeyfesten på lördag!
”Gävle är Sveriges huvudstad Brynäs IF gör mig glad”
Av: Stefän Svensson